Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSTRÄCKA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[af AN, adv. II, o. STRÄCKA, v., sannol. bildadt under inflytande af t. anstrengen (se ANSTRÄNGA, v.1); jfr äfv. ANSPÄNNA samt lat. intendere]
1) (†) = ANSTRÄNGA, v.1 2. (Det) står .. i vår magt, att ansträcka våra krafter och använda dem väl. Bergklint Vitt. 264 (1774). Vi .. höje .. rösten mer eller mindre .. genom et starkare .. lungornas ansträckande. Dens. Sam. 1: 240 (1794).
2) (†) = ANSTRÄNGA, v.1 3; se under ANSTRÄCKNING.

 

Spalt A 1784 band 2, 1900

Webbansvarig