Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÄVNA sträv3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. sträf-)
Etymologi
[till STRÄV, adj.]
bli sträv(are) (se STRÄV, adj. 2); äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. STRÄV, adj. 3 (a, b), 4. Kinderna, sträfnade af sol och vind. Nycander Haf 12 (1898). Mitt skratt har strävnat, och min tår har torkat. Möller AvskUngd. 8 (1918). Man stelnar och strävnar med åren. Malm Gästsp. 27 (1924). (Han) såg äpplena under aplarna och försökte äta men deras bitterhet var så stor att det strävnade i munnen på honom. Sandgren Förklar. 94 (1960).
Särsk. förb.: STRÄVNA TILL10 4. plötsligt (o. kortvarigt) strävna; särsk. om röst (jfr sträv, adj. 4 c α). Vi märker inte själva, min hustru och jag, att rösterna strävnar till. SvD(B) 1947, nr 319, s. 8.

 

Spalt S 13053 band 31, 1993

Webbansvarig