Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÖ strø4, sbst.3, n.; best. -et l. -t; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. strö; till STRÖ, v.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ringnot (se d. o. 2) för rödingfiske; jfr STRÖ-NOT, -NÄT, o. STRY, sbst.2, STRÅ, sbst.2, STRÅ-NÄT. G1R 25: 114 (1555). Det stora Ströö, som brukas öfwer alt, är 30 a 40 f(amna)r långt, och 3 a 4 famnar diupt. Tiselius Vätter 1: 120 (1723). Desze strö äro egentligen icke not utan nät, helst de icke äro försedde med kil. UpprFiskaren 64 (1847). SvFiskelex. (1955). — jfr RÖDING-STRÖ.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STRÖ-BÅT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 13066). båt för fiske med strö(n). VadstKlUppbB 136 (1569). —
-NOT. strö (se strö, sbst.3); jfr -nät. Tiselius Vätter 1: 119 (1723). SvNat. 1916, s. 51. —
-NÄT. strö (se strö, sbst.3); jfr -not. LAHT 1885, s. 271. Ekman NorrlJakt 315 (1910).

 

Spalt S 13058 band 31, 1993

Webbansvarig