Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÖ strø4, v.2 -r, strödde strød3e2, strött strøt4, strödd strød4.
Etymologi
[sv. dial. strö; etymologiskt identiskt med STRÖ, v.1 (med tanke på fiskens resp. viltets spridning med pulsningen osv.). — Jfr STRY, v., STRÖ, sbst.3, STRÖJA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stry; anträffat bl. i utvidgad anv. (jäg.), med avs. på villebråd: skrämma upp ur lega l. gömställe o. d. Sitter en hare i älgens spår och ”strös” (skrämmes) upp .. då är det så gott att vända åter med detsamma. Modin NorrlSkogVatt. 80 (1920).

 

Spalt S 13074 band 31, 1993

Webbansvarig