| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUNDOM stun3dom2, adv.
(numera bl. i skriftspr.)
1) ibland l. emellanåt; då o. då; vid vissa tillfällen (av sådan l. sådan karaktär l. förekomst l. varaktighet o. d.); äv.: vid enstaka tillfälle(n), någon gång; jfr UNDERSTUNDOM. G1R 1: 104 (1523). Sådane män, som .. äre höglärde, wältalige, Skrifwa och stundom något som kan wara nyttigt. OMartini Pred. B 3 b (1606). Öfwersteleutnant Rutensköld påminte, att presterna stundom begynna tiensten något sent. KulturbVg. 1: 187 (1692). Hon är .. en stackars enka, / Som på sin salig man har sällan tid att tänka, / Men gråter, då det stundom sker. Wennerberg 1: 12 (1881). Svagdricka hade vi stundom, men något köp av öl annars minns jag inte. Wigforss Minn. 1: 43 (1950). Söderström Linan 190 (1983). — särsk.
a) i ordspr. Itt gott ord är stundom bettre än monge peninger. SvOrds. B 3 b (1604). Narren råkar och stundom på ett sannt Ord. Grubb 565 (1665).
b) i åtskiljande anv., upprepat l. i kombination med annat adverbiellt uttr., dels angivande att skilda l. växlande handlingar l. skeenden l. tillstånd o. d. utspelar sig l. förekommer vid skilda l. växlande tidpunkter (o. på skilda osv. platser), dels angivande flera uppräknade ting l. företeelser o. dyl. ss. varande skilda l. olika: vid vissa tillfällen l. tider .. vid andra tillfällen osv.; än .. än; jfr UNDERSTUNDOM. Någre wrånguiisse finnes, som iblanndh almogen stundum hemelige, och stundom oppenbarlighe förtale h: N: atth hann latther skinna kyrckier och Closter. G1R 1: 127 (1523). (Filip II i Spanien dröjde med de begärda) swaren (till kejsar Maximilian II), stundom thet och stundom thet ärendet förebärendes. Bureus Påw. D 4 a (1604). Olåf tog alla hans (dvs. den besegrades) egendommar, hafwandes sitt tilhåll stundom på England, och under tiden på Irland. Peringskiöld Hkr. 1: 239 (1697). Stundom öfvermodig, stundom försagd, var han .. alldrig ällskad. Botin Utk. 291 (1761). Då kom ett bud: din fader dött, han dog för ädla sår. / Jag tänkte då, jag vet ej hvad, / Var stundom ängslig, stundom glad. Runeberg 5: 4 (1857). Stundom lyckades han, stundom gick det illa. SvHandordb. (1966). särsk. i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Stundom haffuer man språng, och stundom haffuer man swångh. SvOrds. C 2 b (1604). Aschaneus HwsRegl. 18 (1614).
2) övergående i överförd anv. av 1, icke (klart) uttryckande tidsaspekt: ibland; särsk. liktydigt med: på vissa platser l. i vissa fall l. hänseenden l. i viss utsträckning o. d. Brunkman SvGr. 10 (1767). Knähunden är stundom så liten som en råtta. Bulldoggen är stundom så stor som en kalf. Topelius Lb. 1: 19 (1860). Mellan (träd)stammarne (i skogen) framlyste stundom ljus från någon menniskoboning. Rydberg Vigg 7 (1875). Mellan husen var det stundom ett par kilometer, och trafiken var obetydlig. Hedberg VackrTänd. 315 (1943). Ifall man .. stundom, som på sina håll i Bergslagen, råkar på ett urbergsområde med livligare, ideligen växlande ytskulptur, kan orsaken vara att (osv.). Selander LevLandsk. 17 (1955).
-TID. (†)
-ÅT. (†) stundom. 1) RP 9: 173 (1642). VDAkt. 1714, nr 138. 2) till 1 b. Stundom på latin .. och stundom åth på swenske. VDAkt. 1709, nr 200.
Spalt S 13293 band 31, 1993