Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
-STUPAD -stɯ2pad, p. adj.
ss. senare ssgsled, för att beteckna att ngn l. ngt ligger l. faller framstupa l. huvudstupa l. att ngt sker l. uppkommer huvudstupa l. brådstupa o. d.; i ssgrna BRÅD-STUPAD (Hvem skulle hafva trott, att ställningen skulle så brådstupadt förändras! Stenhammar Riksd. 3: 168 (1847)), FRAM-, HUVUD-STUPAD.
Spalt S 13323 band 31, 1993