Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄMMA, v.4, förr äv. STÄMNA, v.2, -er, stämde, stämt.
Ordformer
(stemb- 1664 (: ste(m)bde, ipf.). stemm- (stem-) 1541 (: stemde, ipf.)—1715 (: stemma, pr. pl.). stemn- 1666 (: stemner, pr. sg.)—1681 (: stemna, inf.). stempn- 1604 (: stempne, inf.). stämb- 1624 (: stämbde, ipf.)—1672 (: stämbde .. an, ipf.). stämm- (stäm-) c. 1600 (: stämma, inf.)—1814 (: stämde, ipf.). stämn- 1621 (: stämne, inf.)—1737 (: Stämnde upp, ipf.). stämpn- 1584 (: stämpne, inf.)—1636 (: stämpne, inf.))
Etymologi
[fsv. stämna, stämpna, stempna m. m., styra, rikta ett fartygs kurs, styra kosan, sv. dial. stämma, hålla kurs, stäva; jfr (ä.) d. stævne, fvn. stefna, nor. dial. stemna, lt. stev(e)nen, motsv. nl. stevenen, alla: stäva; avledn. av STAM, sbst.2]
(†)
1) i fråga om ett fartygs rörelse l. förflyttning till sjöss; särsk. dels i uttr. stämma på ngt, sätta kurs på ngt, dels med avs. på skepp: styra. Månsson Siöb. 4 (1644). Först .. när man hafwer passerat Syräpä Vdden .. skal man stemma på Koppol Vdden, som ligger Nordwäst ifrån Refwel een halff mijl. Därs. 12. Vi äro två Skepp som gunga på vågorne, stämda åt en och samma platz. CAEhrensvärd Brev 1: 216 (1791).
2) i fråga om annan rörelse l. förflyttning än ett fartygs rörelse osv. till sjöss: ställa kosan l. färden o. d. (åt ett håll l. mot l. till en plats o. d.); gå l. fara o. d. (åt ett håll osv.); dels utan obj., med prepositionsbestämning med huvudord betecknande mål l. riktning, dels med obj. betecknande kosa l. väg o. d. Så flydde han, och alt thet hans war, giorde sigh redho och foor offuer elffuena, och stemde ått Gileadz Bergh. 1Mos. 31: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: ställde sin färd). Forsius Fosz 96 (1621; med avs. på kosa). Psyche löper medh hast oc stemner rada wägen till then höge bergzklinten. Nyman Apulejus (1666). Stälte han sin resa åth Italien, och stämde rätt fram igenom Sirmis, som gräntzar til Pannonien. Peringskiöld Jord. 137 (1719). jfr: Jakob .. flydde med allt som han egde, och for öfver elfven, och stämde åt berget Gilead. Carling Kohlrausch HelSkr. 57 (1814).
3) i uttr. stämma uppå ngt, leda l. föra till ngt. Stöta flera byaägor tillsamman eller stemma uppå ett rör, thet kallas ringrå. FörarbSvLag 3: 229 (1715); möjl. särsk. förb.
Särsk. förb. (†): STÄMMA AN. till 1, i uttr. stämma an på ngn, fara l. storma an mot ngn. Rosenfeldt Vitt. 181 (1672). —
STÄMMA EFTER. till 2: fara efter (ngn). Då de sågo hwar Thorsten for, stämma de efter honom. Björner Thorst. 4 (1737). —
STÄMMA EMOT. till 1: fara emot (ngn). När .. Jarlen war lijtet kommin ifron landet, såg hann nie skep segla ut på fiärden, och stemma emot sig. Reenhielm OTryggw. 83 (1691).

 

Spalt S 14080 band 32, 1997

Webbansvarig