| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄMPLA stäm3pla2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
1) (†) motsv. STÄMPEL, sbst.1 1: gm stötande l. bultande l. slående l. pressande med stamp l. hammare o. d. bearbeta l. forma (ngt); i den särsk. förb. STÄMPLA AV äv.: gm sådant stötande osv. frånskilja l. avlägsna (ngt) från (ngt); jfr STAMPA, v.2 5. Då såtte disse förskriffnne och stemppla nokra spenngier wtti jtt styckie blydh. TbLödöse 189 (1590). Nordforss (1805).
2) motsv. STÄMPEL, sbst.1 2: stöta l. slå l. trycka l. pressa stämpel (se STÄMPEL, sbst.1 2) mot l. in i l. på l. igenom (ngt) o. därigm åstadkomma avtryck; förse (ngt) med stämpel (se STÄMPEL, sbst.1 3); äv. med obj. betecknande avtrycket; ss. vbalsbst. -ing i sht förr äv. konkret(are), om resultatet av stötandet osv.; särsk. i uttr. stämpla ngt med ngt, märka ngt med ngt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 4) Stämpla (märke på) föremål. Stämpla hål i plåt. Betalningen gäller ”för en koppar Ros som iagh Gutidh haff:r till att stämpla Andre Rosor der vpå”. SthmSlH 1: 178 (i handl. fr. 1591). Som ingen ting uti detta fynd finnes hwarken graveradt eller stämpladt, kunnandes således ej tjäna till någon uplysning i Historien .. så wille .. (man) hemställa, om icke förenämde guldfynd kunde lemnas till dess disposition, som det påträffat. Schück VittA 5: 525 (i handl. fr. 1768). Hvarenda skorpa han förtärde till sin frukost, var stämplad af mössets små fina tänder. Topelius Sommarsjö 1: 121 (1897). Man kan (gm etsning av glas) .. framställa från de enklaste mönster och i ytan liggande ”stämplingar” .. till de mest invecklade .. djupetsade utsmyckningar. Seitz Glas. 21 (1933). De i handeln förekommande kikarna är vanligen stämplade med två tal, t. ex. 6 x 30. Bergholm Fys. 4: 49 (1957). — jfr BLY-, BRÄNN-, FIRMA-, IN-, OM-, PÅ-, SKYDDS-, VRAK-STÄMPLA, FYR-, RÖD-, TRE-, TVÅ-, VATTEN-STÄMPLAD o. AV-, BLIND-, DATUM-, FÄRG-, KORT-STÄMPLING. — särsk.
a) (†) med avs. på (bild på) mynt: prägla. G1R 26: 676 (1556). Före Alexander och Cæsar ansågs det otillåtigt för en menniska, att stämpla sin bild på ett mynt. Palmblad Fornk. 2: 286 (1844). — jfr MOT-STÄMPLA, PLÅT-STÄMPLANDE o. PLÅT-STÄMPLING.
b) skogsv. med stämpelyxa bläcka o. märka l. (o. numera nästan bl.) med färg märka (träd för avverkning); äv. med inbegrepp av räkning av antalet stämplade träd o. mätning av deras diameter i brösthöjd, stundom äv. uppskattning av dessas volym; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, betecknande område med stämplade träd; äv. vid tumning av virke: med stämpelhammare slå in märke i (virkets ändytor); i fråga om anv. av stämpelhammare utom i skildring av ä. förh. numera nästan bl. (skogsv.) i fråga om märkning av upplagt virke utan samband med mätning. PH 2: 1439 (1739). När timret skall stämplas .. brukar man därtill använda stämpelhammare med ett upphöjdt märke att intryckas i ändarne af stocken. Fredenberg Sågtimm. 43 (1892). HbSkogstekn. 206 (1922; äv. om mätning o. uppskattning). Ryd Timmerskog. 194 (1980; ss. vbalsbst., konkret). Bruket att stämpla träd för avverkning sker numera i allt större omfattning genom färgmärkning av träden. SAOBArkSakkSvar (1994). — jfr FALSK-STÄMPLA o. ROT-, RÖJNINGS-, SKOGS-STÄMPLING.
c) förse (vara o. d.) med officiell stämpel till betygande av att den osv. är av viss beskaffenhet l. kvalitet l. har undergått viss behandling l. godkänts o. d.; i sht liktydigt med: kontrollstämpla. HSH 37: 2 (1529; i p. pf., om handfat). SFS 1917, s. 1794 (i p. pf., om ost). Träskman Fjäd. 114 (1948; med avs. på ägg). — jfr HALL-, KRON-STÄMPLA, O-STÄMPLAD o. LACK-, SILVER-, SOCKERTULL-STÄMPLING. — särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. vbalsbst. -ing, i utvidgad, konkret(are) anv., om (verksamheten vid) myndighets avdelning för stämpling. Henel 1729 137 (1730; vid tullen).
d) i fråga om brevs l. handlings o. d. förseende med stämpel. RARP 8: 144 (1660). Till Billetter .. 500 st: hwita kort .. stämplingen på k. Trÿcket. HovförtärSthm 1769, s. 1470. (Adolf Fredriks namnstämpel hade först) blifvit använd vid utfärdande af cirkulärbref, då endast ett exemplar behöfde egenhändigt underskrifvas, och de öfriga fingo stämplas. Malmström Hist. 3: 326 (1870). Brevet var stämplat i Göteborg. SvHandordb. (1966). — jfr FEL-, HEMLIG-, NAMN-STÄMPLA, POST-STÄMPLAD o. PASS-STÄMPLING.
e) [efter t. stempeln gehen] (vard.) med subjektsväxling, om arbetslös person i egenskap av arbetssökande: (på arbetsförmedling, förr äv. arbetslöshetskassa av tjänsteman) få handling stämplad utvisande att vederbörande är berättigad till arbetslöshetsunderstöd; äv. utan obj., särsk. i uttr. gå och stämpla, äv. i utvidgad anv., ungefär liktydigt med: gå l. vara arbetslös (o. lyfta arbetslöshetsunderstöd). Hällre än att kanske ”gå och stämpla” i åratal utan utsikt att få arbete skulle mannen läsa på examen. DN(A) 1933, nr 332, s. 13. (De arbetslösa ungdomarna) gick där hela dagarna utan att ha något annat att ta sig för än att stämpla på arbetsförmedlingen. Fogelström FörvStad 13 (1966). Karnstedt Slamf. 20 (1977).
f) jäg. i p. pf., om spår(stämpel) av djur: tryckt på l. i marken o. d. Ett harspår så vackert stämplat i den vita drivan. Sparre MorElg 112 (1918). IllSvOrdb. (1955).
3) sport. i fotboll: med (dubbförsedd) sko trampa l. sparka (motspelare o. d.). (Fotbollsspelaren) blev .. illa stämplad i slutskedet (av matchen) och tvingades utgå. PiteåT 29/5 1986, s. 20. SvOrdb. (1986).
4) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2; särsk.: prägla l. känneteckna (ngn l. ngt), vara utmärkande för (ngn l. ngt); avslöja (ngn l. ngt); vanl. med saksubj. Düben Boileau Skald. 36 (1721). Derföre måste sanning och upriktighet stämpla alla våra handlingar. Altén EBokst. 17 (1797). Såsom förut är nämnt, stämplades den äldre förlossningskonsten till avsevärd del av vidskepelse. Essen-Möller Förlossn. 17 (1943). — jfr PARIA-STÄMPLAD. — särsk.
a) i uttr. stämpla ngn l. ngt (så)som, i sht förr äv. till (en) sådan l. sådan, klassificera l. karakterisera ngn l. ngt som sådan(t) l. sådan(t); äv. förklara ngn l. ngt för sådan(t) l. sådan(t) l. avslöja l. utpeka ngn l. ngt som sådan(t) l. sådan(t); förr äv. stämpla ngn l. ngt med ngt, förklara l. utpeka l. avslöja ngn l. ngt ss. (kännetecknad l. präglad resp. kännetecknat osv. av) ngt sådant l. sådant. Det ovanliga begapas altid, och stämplas så gärna med löjlighet. Björn Besynn. 67 (1792). Hennes blonda ansigte stämplade henne till svensk. Mellin Nov. 1: 410 (1829, 1865). För egen del / Har jag wiszt aldrig smakat Timons godhet, / Och ingen gunst har kommit öfwer mig / Att stämpla mig som wän. Hagberg Shaksp. 7: 49 (1849). Den tjenande klosterbrodrens bleka affallna ansigte, nu stämpladt med en viss förundran, visade sig vid skenet af en lampa. Rydberg Sing. 145 (1865, 1876). En hvar, som kommer i furstens närhet, stämplar folket genast som en man af inflytande, han må ställa sig, hur han vill. Cederschiöld Riehl 1: 25 (1876). En historisk tänkare hedras inte på det rätta sättet genom att hans läror stämplas som för alla tider giltiga. DN 23⁄4 1947, s. 6. Arbetet(R) 2/6 1984, s. 17.
b) sätta sin prägel på l. märka (ngn l. ngt); stundom äv.: utmärka l. rikta uppmärksamhet på (ngn l. ngt) l. göra (ngn osv.) allmänt bekant l. känd; äv. närmande sig l. övergående i bet.: forma (ngn l. ngt); i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: märkt. Vara stämplad av umbäranden l. ett hårt liv l. sjukdom. Tiraden om Predikningar (är) mästerlig. Hvi äger jag icke bland de så kallade Redacteurerne en Man, som så kan stämpla sitt eget yrke. BrinkmArch. 2: 411 (1797). Hvarje skrynka hvarmed åldern obarmhertigt stämplade henne, måste hennes jungfru vid toiletten umgälla. Livijn 1: 250 (1817). Af åren skullran krökt och kinden stämplad är. Hedborn Minne 53 (1835). Man tänke sig en församling i dödsriket av alla stämplade nyplatoniker från Plotinos till Viktor Rydberg. Johanson Stärbh. 207 (1946). Man kan tala om ett av industrien stämplat landskap. SvGeogrÅb. 1947, s. 20. Han kände en häftig ömhet för detta ansikte, stämplat av ett lidande han inte förstod. Spong Sjövinkel 219 (1949). — jfr PÅ-STÄMPLA.
c) [eg. specialanv. av a] brännmärka (ngn) l. låta (ngn) schavottera; särsk. i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv., äv. refl. MoB 9: 182 (1790). Det omannliga i handlingen stämplade .. mordbrännaren .. som niding och gerningen som urbota. Nordström Samh. 2: 324 (1840). Det allmänna tänkesättet stämplar, i våra dagar, den straffade med en nästan outplånlig vanära. Oscar I Straff 15 (1840). Du är ju redan straffad, du är ju redan stämplad. Hammenhög Torken 258 (1951). Karl är ärelös, han har stämplat sig själv. Hedberg DockDans. 300 (1955).
d) (†) refl., närmande sig l. övergående i bet.: avspegla sig l. avteckna sig l. komma till synes. Nöjet stämplade sig (under festen) på de frodiga anletena. Elgström (o. Ingelgren) 180 (c. 1809). Bremer Brev 4: 100 (1859).
1) (†) till 1, i fråga om ä. ryska förh., i uttr. stämpla ngt av ngt, gm stötande osv. med stamp l. mortelstöt frånskilja l. avlägsna ngt från ngt. (Den ryska maträtten) Tolochno görs af wäl sudin och kokat hafra som sedan torckas j Baakungnar och stamplas (sannol. felaktigt för stämplas) skahlen deraf, men bahra kärnan mahles till miöhl. Barckhusen Cotossichin 139 (1669).
STÄMPLA IN 10 4. till 2 d: gm stämplande föra in (ngt, t. ex. summa o. d. på kvitto o. d.). BonnierLM 1954, s. 613. jfr instämpla, v.3 särsk. i uttr. stämpla in, om anställd vid ankomsten till arbetsplatsen: gm stämpling l. (o. numera företrädesvis) elektronisk registrering i stämpelur föra in tiden för ankomsten. SvD(A) 27⁄11 1968, s. 15. —
STÄMPLA PÅ 10 4. gm stämplande anbringa (ngt) på (ngt). Han stämplade på sin signatur på pärmens innersida. SvHandordb. (1966). jfr påstämpla. —
STÄMPLA UT 10 4.
1) (†) till 1: gm stötande l. pressande med stamp o. d. forma (ngt). Wetterbergh Penning. 247 (1847; med avs. på knapp).
2) skogsv. till 2 b: (för avverkning) stämpla (träd); äv. bildl. Wester Reymont Bönd. 3: 319 (1924). Hur uppkommer stora företag, när produktionens tillväxtzon stämplats ut? SvD 9⁄10 1971, s. 3.
3) till 2 d, i uttr. stämpla ut, om anställd vid lämnandet av arbetsplatsen: gm stämpling l. (o. numera företrädesvis) elektronisk registrering i stämpelur föra in tiden för lämnandet. Karnstedt Slamf. 78 (1977).
1) (†) till 1: på (trä)stamps (se stamp, sbst.1 1) nedre ända fastsatt järn (se d. o. 5 b (γ)) avsett att vid stampning (se stampa, v.2 5) utgöra kontaktyta mot det därvid bearbetade. Rinman 1: 286 (1788). JernkA 1825, 1: 288.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2: för stämpling avsett järn (se d. o. 5 b). BtÅboH I. 1: 108 (1627). Harlock (1944). —
(2 b) -LAG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14100). (numera bl. i skildring av ä. förh.) stämplingslag. Haller o. Julius 221 (1908). —
-VERK, sbst.3 (sbst.1, 2 se sp. 14102, 14103). om inrättning l. apparat för utförande av stämpling; utom i skildring av ä. förh., numera bl. om mekanism i sådan inrättning. SthmStCal. 1763, s. 78. SvTeknUppslB 2: 246 (1939; om mekanism).
B (†): STÄMPLINGE-PENNINGAR, se C.
-FÖRRÄTTARE. (i sht i fackspr.) person som förrättar stämpling; särsk. till 2 b, c; jfr stämplare, sbst.1 2. SFS 1848, nr 62, s. 4. Geete o. Grinndal 135 (1923). —
-FÖRRÄTTNING. (i sht i fackspr.) jfr förrättning 1 b α; särsk. till 2 b. SkogsvT 1907, s. 175. SAOL (1950). —
(2 b) -LAG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) arbetslag för förrättande av skogsstämpling, stämplarlag. Fredenberg Sågtimm. 8 (1892). —
(2 b) -LÄNGD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid stämplingsförrättning förd längd (se d. o. 8) över antal av o. dimension hos stämplade träd. SFS 1889, nr 67, s. 8. —
(2 c) -MAN. särsk. (förr) man i stads tjänst med uppgift att utföra kontrollstämpling; jfr stämplare, sbst.1 2. Danckwardt SmndrFörf. 65 (1823). —
-PENNINGAR, pl. (stämplinge- 1624. stämplings- 1757) (†)
1) till 2 c: stämpelpenningar. HH XXVI. 1: 142 (1624).
2) till 2 d, om stämpelavgift. PH 6: 4636 (1757). —
-PROTOKOLL. särsk. (förr) protokoll över kontrollstämpling. PH 7: 4963 (1760). —
STÄMPLARE, sbst.1, m.//(ig.) [jfr d. stempler]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: (mans)person som (yrkesmässigt) utför ”stämpling”. Wetterberg Penning. 539 (1847).
2) (i sht i fackspr.) till 2: (mans)person som (yrkesmässigt) utför stämpling; särsk. motsv. stämpla, v.1 2 c; jfr stämplings-förrättare. Stiernman Com. 2: 273 (1640). Stämplare .. (dvs.) En som påsätter stämplar, förrättar stämpling. Weste FörslSAOB (c. 1817). YrkesförtArbFörmedl. 55 (1936). särsk.
a) (†) (mans)person som (yrkesmässigt) utför prägling; anträffat bl. ss. senare led i ssgn mynt-stämplare (Dähnert 225 (1746)).
Ssg (till stämplare 2 b; numera bl. i skildring av ä. förh.): stämplar-, äv. stämplare-lag. stämplingslag. Ekman SkogstHb. 35 (1908).
Spalt S 14103 band 32, 1997