Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄVA stä3va2, sbst.3, förr äv. STAVA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (GripshR 1585, s. 180, osv.) ((†) -er Holmström Vitt. 202 (c. 1700); -jor BoupptVäxjö 1802 (: Mjölkstäfjor)); förr äv. STÄVE, r. l. m.; pl. -ar (Runeberg (SVS) 1: 69 (1830)).
(i sht om ä. förh.) om ett (för vätska avsett) mindre (lockförsett) laggkärl som på ena sidan vanligen är försett med handtag bildat av en i kärlets väggar ingående, uppskjutande trästav; mjölkstäva; äv. med tanke på l. enbart om innehållet i sådant kärl. VarRerV D 6 a (1579). Inträder i Consistorium Erich Staphanssons hustru .. klagandes på förb(emäl)de Laurentium Johannis, att han haffuer kastat en stäffua ful medh watn på hennes huffuudh. UUKonsP 2: 87 (1638). Tid och arbete (kan) derigenom mycket indragas, att man genast .. slår en, eller flere stäfwor watten på tackjärnet. Rosborg StångjSmid. 19 (1809). (Hon) blandade .. till en stäfva varm hafrevälling åt hvar och en af .. (korna). LfF 1905, s. 267. ÖgCorr. 30/8 1967, s. 7. — jfr DI-, KÄRN-STÄVA m. fl. — särsk. i utvidgad anv., om mjölkkärl av metall. SmSkrLandth. 9: 13 (1868).
Spalt S 14179 band 32, 1997