Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖDJA stø3dja2, v.2, l. STÖJA stöj3a2, -er, stödde stöd3e2, stött stöt4, stödd stöd4, l. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) -ade (ipf. -ade Lundell 1893 osv.; stödde Gyllenius Diar. 15 (c. 1670) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (Smeds Malaxb. 50 (cit. fr. 1558), TurÅ 1958, s. 103).
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) medelst ljuster, äv. tång l. sax fånga l. hugga (fisk, numera företrädesvis ål) i mörker medelst eld l. bloss o. d.; ofta liktydigt med: ljustra; äv. utan obj.; förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. efter; i sht ss. vbalsbst. -ande l. -ning. Smeds Malaxb. 50 (cit. fr. 1558). Stödia effter Fisk. IErici Colerus 1: 342 (c. 1645). (Man) måste .. och .. intet försumma hwar Natt låta stödia och liustra. Rålamb 13: 97 (1690). (Gäddor fångas) Med liustrande eller stödjande. Broman Glys. 3: 592 (c. 1740). Stödja eller ljustra är ett sätt att fiska, då man om höstnätterna vid eldsljus sticker fisken. Læstadius 1Journ. 440 (1831). På åtskilliga håll är det (fortfarande) tillåtet att ”stöja” ål. SvD(A) 29⁄4 1967, s. 28. jfr ELD-STÖDJA.
-FISKTYG. (†) redskap avsett för l. använt vid ljusterfiske med eld. (Fi.) Tuohus-neuwot-cala. (Lat.) Instrumenta tali piscaturae necessaria. (Sv.) stödie-tyg-fisk (sannol. felaktigt för: stödie-fisk-tyg). Juslenius 393 (1745). —
B (†): STÖDNINGE-ELD, se C.
C (†): STÖDNINGS-BÅT. båt (lämplig) för l. använd vid ljusterfiske med eld. Norrb. 1: 197 (cit. fr. 1569). —
-ELD. (-ninge- 1653. -nings- 1660) = stödje-eld. MeddNordM 1897, s. 106 (1653). Murenius AV 466 (1660). —
Spalt S 14202 band 32, 1997