Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUFFICERA, v.; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[av lat. sufficere, (eg.: lägga under) stödja, vara tillräcklig, av sub, under (se SUB-), o. facere, göra (se FACIT). — Jfr SUFFICIENS, SUFFISANS, SUFFISANT]
(†) räcka till, vara tillräcklig. Nu iag (Wivallius) hoppas, att thetta (dvs. ett försvarstal) skall sufficera emot .. (Wulf Grijps) anklagan. Schück Wivallius 1: 85 (i handl. fr. 1644).

 

Spalt S 14429 band 32, 1997

Webbansvarig