Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPPLEANT sup1leaŋ4, äv. -lean4t, förr äv. SUPPLEANG (-ánnt Dalin (1854)), m.//ig.; best. -en; pl. -er.
1) person som (i regel gm val) är utsedd att träda i ngns ställe vid dennes frånvaro; särsk. om person som är ersättare för ordinarie ledamot i styrelse o. d.; ersättare, ställförträdare; äv. bildl. Val av styrelse och suppleanter. SthmStCal. 1812, s. 146. Den vicarierande Fullmäktigen (Suppleanten) Comminister Löhman. VLBibl. Brev 3⁄9 1844. Ledamöter och Suppleanter i Brand-Commissionen. VexjöBl. 1846, nr 3, s. 3. Solen talar med ljus, höres med ögat. I poesiens verld äro sinnena hvarandras suppleanter. Lovén Dante 1: Anm. 4 (1856). Till suppleanter i styrelsen (för Ölandsklubben) valdes herrar Johan Sjögren, K. A. Karlsson-Krendel och Axel Hoflund. ActaOel. 4: 11 (1931). Sundman AndréeLuftf. 98 (1967). — jfr DEPUTERADE-, DIREKTÖRS-, REVISORS-, STYRELSE-, UTSKOTTS-SUPPLEANT m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om ngt sakligt som ersätter ngt; anträffat bl. ss. första led i ssgr (se SUPPLEANT-BÅT, -ORD).
(2) -BÅT. (numera bl. tillf.) båt som ersätter en annan båt, reservbåt. TIdr. 1895, s. 254 (om segling). —
B: SUPPLEANTS-BEFATTNING, se A.
Spalt S 14603 band 32, 1998