Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SURMULNA, v. -ade.
Ordformer
(suur-)
Etymologi
[inkoativ bildning till SURMULEN (l. SURMULA)]
(†) bli surmulen (se d. o. 1). När hon (dvs. solen) sig wisa vil strax alting lefwa börjer / Men när hon dölljer sig suurmulnar alt och sörjer. Spegel GW 177 (1685).

 

Spalt S 14654 band 32, 1998

Webbansvarig