Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUZERÄN sɯ1serä4n, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
(numera mindre br.) om stat l. länsherre med bestämmanderätt över annan (halvsuverän) stat; äv. (o. urspr.) om feodal länsherres överhöghet gentemot sin vasall; äv. allmännare, om myndighets o. d. överhöghet, ofta liktydigt med: överhuvud. (Mina åhörare) finna .. att förhållandet mellan suzerän och vasall (under åren 800—1100 e. Kr.) ej var detsamma som mellan suverän och undersåte. Rydberg KultFörel. 5: 246 (1887). Kina, den koreanska halföns suzerän. SDS 6⁄7 1894, s. 1. En medeltida ”suzerän” (länsherre) var en sådan, som lofvade beskydd under förutsättning af ett begränsadt, men noggrant regleradt lydnadsförhållande. PT 1899, nr 226, s. 2. BonnierLex. 907 (1966).
Ssg (numera mindre br.): suzeränitets-förhållande. Japan fordrar af (Koreas kung) Lihui, att han upplöser suzeränitetsförhållandet med Kina och ställer sig under Japans beskydd. SDS 6⁄7 1894, s. 1.
Spalt S 14714 band 32, 1998