Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVAVLIG sva3vlig2, adj.; förr äv. SVAVELIG, SVAVLOT, adj.
Ordformer
(förr äv. sw-, -f-, -ff-, -fv-, -fw-. -elig 1706—c. 1755. -lig 1680—1946. -lot 1640—1696. -lug 1696)
Etymologi
[liksom d. svovlig, t. schwef(e)lig avledn. av SVAVEL]
(numera mindre br.) motsv. SVAVEL 1: svavelaktig; förr äv.: svavelhaltig; äv. mer l. mindre bildl. (jfr SVAVEL 2). Linc. Tttt 4 b (1640). Thet Swafflige Victrillet i Kallrosterna .. luchter .. så sött som .. Honing. Hiärne Suurbr. 146 (1680). Swafweliga och feta dunster. Dens. 2Anl. 153 (1706). The swafwelige (vinerna) förswaga wåra Nerver, och bana Wägen til allahanda Hufwud-Sjukdomar, Twinesot, Blodstörtning (osv.). Aken Reseap. 138 (1746). Stephan Schultze kallar .. (vattnet i Döda havet) mera svafligt och bittert än salt. Ödmann StrSaml. 3: 109 (1788). Vilken annan än .. (G. Lessing) skulle .. ha drömt om att lyfta en gammal burlesk och svavligt moraliserande trolldomssägen till karaktärs- och idédramats nivå! Johanson Stärbh. 18 (1929, 1946). — särsk. (†) i uttr. svavlig syra, svavelsyrlighet, svavligt salt, sulfit (se d. o. 1). Gadolin InlChem. 94 (1798: syra). Weste (1807).
Avledn.: SVAVLIGHET, r. l. f. (†) om sådan kemisk förening av svavel o. annat ämne där svavlet har negativ laddning o. finns i mindre mängd än i motsvarande svavla. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 87. Rosenberg OorgKemi 229 (1887). jfr antimon-, arsenik-, selen-svavlighet.

 

Spalt S 14977 band 32, 1999

Webbansvarig