| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVEDA sve3da2, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
(i vissa trakter, i sht Norrl.) millimeterstor mygga av familjen Ceratopogonidae (vars bett åstadkommer sveda på huden); i sht i sg. best. i koll. anv.; jfr HYA, sbst., SVIDARE, SVID-KNOTT. Læstadius 1Journ. 351 (1831). På dagen .. är det bra i skogen, utom när knotten äro för svåra. ”Svedan” kallar man dem också, och de komma upp som ett moln ur underjorden. Melander ArbTröj. 216 (1917). Den minsta slags knotten i övre Norrland, den s. k. svedan. Nordlund Orm. 196 (1925).
Spalt S 14990 band 32, 1999