Publicerad 1999 Lämna synpunkter SVICKLIG svik3lig2, adj.1 adv. -T. Etymologi [till SVICKEL l. SVICKLA, sbst.] 1) (†) kilformig, konisk. Schultze Ordb. 5267 (c. 1755). 2) försedd med svickla l. svicklor; i ssgn STOR-SVICKLIG. Spalt S 15106 band 32, 1999 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se