| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVICKEL svik3el2, r. l. m.; best. -n; pl. svicklar.
1) (†) om ngt som erinrar om en kil (se KIL, sbst.2 3); särsk. dels om kilformad ryggfena (hos fisk), dels om borr i konisk form (ss. förled i ssgn SVICKEL-BORR). (Lat.) Cranes polypi .. (Sv.) The swicklar som fisken Polypus haffuer i staden för beenen. Linc. V 1 a (1640).
2) [specialfall av 1] (förr) om kilformat stycke tyg (för insättning) i klädesplagg, kil (se KIL, sbst.2 II 3 b); särsk. dels om kilformat stickat parti vid hälen av en strumpa, dels = KIL, sbst.2 II 3 b β; äv. om mer l. mindre kilformad dekoration på handskes l. vantes översida; jfr SVICKLA, sbst. 1. Sam(m)a skiortha .. medh suecklar på kragan. 3SthmTb. 13: 478 (1623). Et par röda rigarns strumpor mäd blå swiklar af silke. Lillie Dagb. 2 ⁄ 9 1744. Et par swarta silkes strumpor med Couleurte Swiklar. ÅgerupArk. Bouppt. 1754. Grå, modern schwickel. KatalÅhlénHolm 37: 55 (1916; på damhandske). Karakteristiska äro svicklarna vid anklarna, ett minne från den sydda strumpan. Svensson SkånFolkdr. 230 (1935). SAOL (1973). — jfr SILKES-, STRUMP-SVICKEL.
3) [specialfall av 1] byggn. o. konstvet. om kilformig, nedåt avsmalnande byggnadsdel med triangulär yta l. det triangulära partiet mellan två bågar i en arkad; ngn gg äv. om pendentiv (se d. o. 1); jfr SVICKLA, sbst. 2. Svickel, (dvs.) ett tresidigt murstycke mellan två sammanstötande bågar eller hvalffält. Brunius SkK 700 (1850). Från .. (en övermur i kyrkan) uppstiger, förmedlad genom små svicklar (kilar), kupolen, till sina undre delar erhållande upplysning från åtta stora rundbågsfönster. Sydow Lübke 194 (1868). Hvalfven .. nedstiga med sina svicklar på profilerade, från murarna utspringande kragstenar. Ekhoff StClem. 93 (1912). I flera svicklar (i väggfriserna) växer det ut små spetsiga, gröna blad. SörmlH 14: 295 (1949). Larsson Koch Arkit. 160 (1970; äv. om pendentiv). I den stora mittkvadraten (i en takdekoration) fanns dels en inskriven cirkel .. dels fyra svicklar i kvadratens hörn. Kulturen 1971, s. 138. — jfr BÅG-, KUPOL-, MUR-, VALV-SVICKEL.
4) (†) om tapp l. plugg o. dyl. l. kran (se d. o. 4). Små Profkranar (s. k. Zwicklar), att insättas å liggarnes botten. Lindberg Svagdr. Bih. 51 (1892).
(3) -BLAD. (numera bl. mera tillf.) jfr -fyllning. Alla nicherne (i Lunds domkyrkas korstolar) visa löfrika spetsbågar med mångartade rosor och svickelblad. Brunius Metr. 177 (1854). Detaljutformningen av palmetter och svickelblad (på en lykta) antyder .. en senare tid än den romanska. Kulturen 1969, s. 39. —
(1) -BORR. (†) borr (se borr, sbst.1 1) av konisk form. Grundell UnderrArtill. 220 (1705: smickelbärar, pl.; felaktigt för swickelbårar). —
(3) -FIGUR. figur (se d. o. 5) i l. på svickelfält. PT 1892, nr 245A, s. 3. Svickelfigurerna i vestra hvalfvet uppbära sköldar. Rydbeck Kalkmåln. 150 (1904). Fornv. 1960, s. 185. —
(3) -FYLLNING. konstvet. fyllning (se d. o. 1 e) i l. på svickelfält; jfr -figur o. -fyllnad. Adler Meyer 55 (1892). Två påfåglar vid en skål, utgörande svickelfyllning till en kanontavla. Roosval FornkristK 149 (1933). —
(3) -FÄLT. konstvet. av svickel bildat fält (se d. o. 6). AntT XIV. 1: 201 (1899). Svickelfälten upptill på Mannersköldsmonumentet i Åtvid fylls ut av fyra änglahuvuden. Fornv. 1980, s. 98. —
(3) -KOLONN. byggn. o. konstvet. kolonn med svickel. Södra vapenhuset (i Åhus kyrka) betäckes med ett korshvalf, som hvilar på svickelkolonner. Brunius SkK 198 (1850). Svickelkolonn är en väggfast hörn- eller sidokolonn, hvilken liksom en kragsten uppbär en kant- eller korsbåge. Dens. GotlK 3: 359 (1866). —
(3) -KOLONNETT. byggn. o. konstvet. jfr -kolonn. Täckes pelaren af en enkel platta, gå merendels ur de fyra hörnen svickelkolonetter upp för att mottaga hvalfribborna; så t. ex. i Vesterås och Strengnäs domkyrkor. AntT XV. 1: 80 (1896). —
(3) -KUPA. (numera föga br.) svickel. Midtqvadratens mellersta afdelning (i kryptan i Lunds domkyrka) .. har små svickelkupor eller såkallade pendentiver. Brunius SkK 69 (1850). Dens. Metr. 41 (1854). —
(2) -RAND. (förr) på strumpa: rand (se d. o. 6) skiljande svickel från omgivande delar. För att .. (strumphälen) icke må blifva för vid, skall man, hvartannat hvarf, göra en hoptagning af sista maskorna på den ena och första maskorna på den andra bakstickan, så att i vinkeln mellan hälen och foten blir en s. k. svickelrand. Langlet Husm. 888 (1884). —
(2) -STRUMPA. [jfr t. zwickelstrumpf] (förr) med svickel försedd strumpa. Hallstén o. Lilius (1896). Auerbach (1913). —
(3) -VALV. byggn. o. konstvet. svickel. Den nedra afdelningen (av Helgeandskyrkan i Visby) har fyra åttkantiga och den öfra fyra runda pelare, hvilka tillika med motsvarande kragstenar uti omgifningsmurarna uppbära raka något spetsiga kors- och svickelhvalf. Brunius GotlK 1: 196 (1864). Roosval RomK 388 (1930).
Spalt S 15104 band 32, 1999