| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVING sviŋ4, sbst.1, l. (i sht i bet. 1 b) SWING sviŋ4 l. swiŋ4 l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, sbst.1, r. l. m. (Widegren (1788) osv.) l. (numera nästan bl. i abstr. anv.) n. (Atterbom SDikt. 1: 96 (1836) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (Willebrand o. Rancken 27 (1885) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Holmberg Boxas 57 (1921)) l. -s (IdrBl. 1935, nr 5, s. 3); ss. n. = (Tavaststjerna Laur. 169 (1897) osv.).
1) motsv. SVINGA, v.2 I—III, om det förhållandet att ngn l. ngt svingas l. svingar (sig) (i båg- l. kretsform l. fram o. tillbaka); (snabb, upprepad) svingande rörelse, svingande; svängning; stundom: stöt l. slag förorsakad (förorsakat) av (en) svingande rörelse(r), särsk. i uttr. få sving på ngt, få ngt att svänga (fram o. tillbaka), få ngt i svängning. Möller (1790). Alla dessa jättekast med vändningar (i gymnastik), otroliga snabbhetsprof i rörelserna på häst, samt fina svingar m. m. på barr, fortforo att väcka vår uppmärksamhet och beundran. Willebrand o. Rancken 158 (1885). Hör, sången stiger emot skyn / vid sving af hatt och hufva. Heüman EkSyn. 68 (1913). (Han) började låta lien gå i väldiga sving. Wester Reymont Bönd. 3: 385 (1924). Korgarna (med kol) måste kastas och det gick till så, att man grep tag i båda handtagen och gungade sin börda av och an tills man fick sving på den. Mörne ÄventV 317 (1929). Han steg upp, grep sin väska i nätet och gav med den Henrik Ibsens katt en swing så att den ramlade ned på golvet. Engström LbSvFolk. 77 (1938). Hon tog ner axelväskan .. och häktade den med en försiktig sving över sin vänstra axel. Evander Härl. 12 (1975). — jfr HÖFT-, JÄTTE-, KIPP-, NACK-, UPP-SVING m. fl. — särsk.
a) i fråga om svingande av sportredskap l. jaktvapen o. d. (i båg- l. (halv)cirkelform); särsk. om klubbans (l. kroppens) svingande rörelse vid ett golfslag. Idrottsbok. 123 (1914; i fråga om diskuskastning). (Tennisspelaren Mecirs) vinklingar trodde man bara inte fanns. Och svingen är likadan vare sig den följs av en lång eller kort boll. GbgP 26 ⁄ 7 1986, s. 19. DN 10 ⁄ 7 1988, Bil. s. 2 (i fråga om golf). Med swing (vid jaktskytte) menas att man skjuter med medföljande svängande rörligt vapen. JägUppslB 494 (1989).
b) sport. i boxning: slag riktat mot motståndaren(s ansikte) utfört som en halvcirkelformig, svängande rörelse med endast obetydligt böjd arm; äv. allmännare, om svingliknande slag; äv. ss. benämning på Skandinaviens första facktidskrift för boxning som utkom 1920—36. Swing (1920; titel). Tankred ledde med vänster och svepte in en hård swing. Därs. 1923, nr 8, s. 8. Vore jag Calle skulle jag ge henne en swing så att hon skulle bli mormor mä en levande utsjungning. Engström Adel 22 (1923). IdrIMar. 1935, s. 207. — jfr RALLAR-, VÄNSTER-SVING.
c) ss. uttr. för att en fågel o. d. svingar sig i båg- l. cirkelform upp i l. genom luften; om fågels osv. vingslag l. flykt genom luften. Svalan söker boet i vackra sving. Tavaststjerna Laur. 169 (1897). Från borgen flyga två svalor ut och hälsa honom med svingar och kvitter. Ekholm Torp. 180 (1923). (Labbarna) störta plötsligt ned till .. (marken) för att så åter stiga med väldiga sving. Rosenius SvFågl. 5: 252 (1939).
d) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i fråga om livlig verksamhet l. livligt arbete o. d., ofta liktydigt med: fart l. kläm l. schvung o. d.; stundom närmande sig bet.: spänst; särsk. i sådana uttr. som i full(t) sving, i full gång, i ett sving, i ett huj, med en gång, sätta sving på ngt, förr äv. giva ngt en sving, sätta fart l. sprätt på ngt. Gifva något en sving. Widegren (1788). Gifwa swing åt något. Lindfors (1824). Kvinnorna hade rakare rygg, det var större sving i deras gång, och de tyckte om att gå barhufvade. Alving Brita 124 (1904). Första numret — en vals — var i fullt sving, då en ryttare galopperade upp till dansbanan. Grebst Året 172 (1913). Och maj trollar fram sina ljusgröna löv i ett sving. Hardy LyrUrv. 95 (1928). Tjurö havsbad hade kommit i full sving. Hellström Storm 360 (1935). Där vitklädda flickor kastade ring / med kusiner från stan. / Ja, huj vilket stoj och sving. Siwertz Minnas 29 (1937). ÖgCorr. 10 ⁄ 3 1967, s. 8 (: sätta). — särsk.
α) i fråga om en förändring l. omsvängning l. (övergång till en) ny (in)riktning o. d.; uppsving; särsk. o. numera företrädesvis ss. senare led i ssgn UPP-SVING. Först på senare år har (badorten) Byle fått sving och har nu ett hotell och ett pensionat, varmbad och strandhytter och två butiker i byn. SvD 5 ⁄ 8 1918, s. 8. Den svenska politiska stormaktstraditionens enorma sving möter här i en för Karl (X) Gustavs personlighet mycket typisk form. Andersson SvH 263 (1943). — jfr OM-SVING.
β) (numera mindre br.) närmande sig bet.: avgrund, språng. Detta bottenlösa sving mellan två världar! Angered-Strandberg NVärld. 30 (1898). Hos ingen finländsk diktare är svinget mellan det primitiva och sublima så stort som hos Diktonius. RöstRadio 1939, nr 36, s. 22.
γ) om (elegant) flykt l. livfullhet l. spänst l. lyftning i muntlig l. skriftlig framställning l. i bildande konst; äv. i fråga om litterärt inflytande o. d. OoB 1895, Bil. s. 84. Det är .. ingen jämförelse mellan hans vers och hans prosa i sving och smidighet. Berg Fröding 41 (1910). Om själva väggmålningarna ge något fog för det nedsättande i omdömet, frigöra sig kartongerna, vilka .. äro de verkliga originalen .. suveränt därifrån genom föredragets stora sving och monumentala bredd. DN(A) 1922, nr 6, s. 9. Det är ett förbluffande sving i versen (i boken ”I Spanien”), det finnes spänstig verve hos den femtioåttaårige diktaren. Böök HCAndersen 314 (1938). H. C. Andersens inflytande (på V. v. Heidenstam) är svårgripbart — det är som en fläkt, ett sving, ett fint löje, som förfriskat och eggat och besjälat fantasiens lek. Dens. Heidenstam 1: 119 (1945).
2) om (vanl. med bibegrepp av elegans l. finess) svängd l. böjd form hos ngt; särsk. om sådan form hos skägg l. hatt. Skägget har fått militäriskt sving (på ett porträtt av Philip IV). Warburg Velasquez 67 (1899). Till och med .. (Mme de Pompadours) gåspenna har något av elegant sving. Laurin LivKonst 332 (1939). (I Folkets Park) rör sig samhällets unga industriarbetare livligt och säkert, med snyggt sving på hattarna och slipsar som fladdrar långa och fria. Lundkvist Vindingev. 269 (1956).
Ssgr, se svinga, v.2
Ssgr: (sport.) sving- l. swing-metod. metod varvid svingar utdelas; i sht i fråga om boxning. Det kan någon gång lyckas att vinna matcher med enbart swingmetoden. Swing 1923, nr 37, s. 14.
-slag. svingande slag; slag som utgöres av en halvcirkelformig, svängande rörelse med armen; i sht i fråga om boxning. IdrB 10: 26 (1913). Med en helomvridning av kroppen och ett våldsamt svingslag sänder han bollen vidare (i en omgång av det spanska pelotaspelet). Rogberg Två 138 (1929). Svingslaget är mycket effektivt, när det träffar hakan med full kraft, och leder då vanligen till knock out. NFSportlex. 1: 1017 (1938).
-stil, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15180). i boxning: stil som kännetecknas av att boxaren utdelar svingande slag, svingande stil. Swing 1923, nr 37, s. 9.
Spalt S 15177 band 32, 1999