Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVINK, sbst.1, r. l. m.? l. f.?; best. -en; pl. -ar (Schroderus Liv. 644 (1626), VRP 7 ⁄ 10 1723) l. -er, möjl. äv. att hänföra till sg. svinka (G1R 28: 221 (1558), KKD 12: 121 (1703)); äv. SVINKA, sbst.1, r. l. f.; anträffat bl. i pl. svinkor (Tegel E14 67 (1612), Spole Alm. 1700, s. 28), l. möjl. svinker (se ovan).
(†) (svekfull) list l. slughet, (svekfullt) knep; i pl. särsk.: ränker; äv.: förevändning, undanflykt, omsvep o. d.; särsk. i sådana uttr. som bruka l. omgå l. slå l. fara med svinker, handla svekfullt, ta till knep l. intriger, intrigera, komma med undanflykter o. d.; jfr SVÄNK. G1R 28: 221 (1558). Ändock de Danske icke wore saken mycket benägne, utan .. omgingo med Finantser och swinckor, så wardt likwäl (osv.). Tegel E14 67 (1612). (Han) sökte affkortning (på skatten) .. genom falske och flerdefulle swinkar och undanhweck. Schroderus Liv. 644 (1626). RP 1: 234 (1629: slå). Hwarken Land-Råden eller Patkull hafwa .. welat fram med sanningen, utan gjordt åtskilliga swinkar och undanflykter. HC11H 1: 115 (1694). Spole Alm. 1700, s. 28 (: brukade). VRP 7 ⁄ 10 1723 (: fahra med). CAEhrensvärd Brev 1: 166 (1789). — särsk. i uttr. slå ngn en svink före, slå ngn en svink för ögonen, handla svekfullt mot ngn, slå blå dunster i ögonen på ngn, lura ngn. Såå slog hann hånwm der enn swinnck före, såå att hann fick hwarcken breff heller penninger igenn. HSH 2: 65 (1560). ALaurentii Ciegler 292 (1620).
SVINKESAM, adj. listig l. slug. Derföre är swårt att afgöra sådant med en så swinkesam gäldenär. VDAkt. 1768, nr 339. —
SVINKOT, adj. (-ot 1618. -ut 1698) undanglidande, slingrande. SUFinlH 5: 295 (1618). Swinker kallas .. den .. som gifwer twekacktiga Domar eller swinkuta swar i åthskilliga frågor. Rudbeck Atl. 3: 60 (1698).
Spalt S 15194 band 32, 1999