| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVINKLA, v.; anträffat bl. i pr. -ar.
(†) göra knep l. uppträda listigt o. d. Så swinklar diefwulen för them, som honom lyda, / Än låds han, synden har altzintet til betyda, / Än drar han nyttan fram, än giör han mödan lätt. Brenner Pijn. 57 (1727).
Spalt S 15196 band 32, 1999