Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVÄNKA, v.; utom i avledn. anträffat bl. i inf.
Ordformer
(swänk- (swennck-))
Etymologi
[av t. schwenken (av mht. swenken, av fht. swenken), få att svinga, spola med vatten, motsv. mlt., mnl. swenken (nl. zwenken), feng. swencan, plåga, oroa, sannol. kausativum till ett verb motsv. feng. swincan, arbeta, samhörigt med SVINGA, v.2 — Jfr SVINKA, v.]
(†) med avs. på vinfat: rengöra gm att svänga det fyllt med vatten, skölja ur. BoupptSthm 1685, s. 1088 a, Bil. (efter vinhandlare).

 

Spalt S 15382 band 32, 1999

Webbansvarig