| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNOD synå4d l. -ω4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen synodus (äv. med lat. böjning). At Concilia ock Synodi skola hållas, synnerliga när någon twist vpkommer j Religionen. LPetri Kyrkiost. 19 b (1566). Udi then synodo, som här hållen är. RA I. 2: 445 (1572). Uti dessa Synodis. Wallquist EcclSaml. 5—8: 484 (1644). Alla de Sedlar som Pastor får ifrån Capitulo eller Praeposito, måste han förwara til nästa Synodum. Därs. 1—4: 92 (1647). Synodus, (dvs.) de andeligas eller presternas sammankomst. Biurman Brefst. 178 (1729).
1) [jfr 2] relig. om möte l. sammanslutning (i sht av präster, biskopar o. d.); särsk. om sådant möte osv. som hålls för fattande av beslut i kyrkliga frågor, (romersk-katolskt) kyrkomöte l. dyl.; äv. om den församling som mötet osv. bildar l. om permanent kyrklig församling l. samfund o. d. för sådant ändamål. Domkapitlet .. förehöll honom att han ej inställt sig till examen wid synoden m. m. Cavallin Herdam. 5: 430 (cit. fr. c. 1700). (Jacob Arminius’) mildare lära om nådevalet fördömdes på synoden i Dordrecht 1618—19. Geijer I. 1: 174 (1818). (Arianismen) föranledde .. biskop Alexander att sammankalla en synod i Alexandria. Cornelius LbKyrkoh. 24 (1860). I riksförsamling och vid synod / så mäktig din stämma hördes. Söderberg Höst 119 (1927). Synoden hade under en tid av sextio år varit en emigrantkyrka med uppgift att sköta de svenska utvandrarnas religiösa behov (i USA). KyrkohÅ 1960, s. 159. De stora ”ekumeniska” kyrkomötena brukar kallas koncilier .. medan synod vanligen avser ett möte på lägre nivå. NE (1995). Svenska kyrkans fria synod kallar sig en organisation av präster och lekmän som bl a motsätter sig prästvigning av kvinnor. Religionslex. 516 (1996). — jfr BISKOPS-, DIECES-, DIECESAN-, DONATIST-, NATIONAL-, REFORM-, RIKS-, RÖVAR-SYNOD. — särsk. i fråga om förh. inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, i sht i Ryssl., om rådgivande l. styrande överordnad församling; särsk. [efter ry. svjastjennyj sinod] i uttr. (den) heliga synoden, l. (den heliga l. heligaste) dirigerande synoden, benämning på en under åren 1721—1917 existerande statlig kyrkomyndighet som utgjorde rysk-ortodoxa kyrkans högsta ledning. Bäst och klokast är att med grekiska församlingarne sig ej befatta. Synoden är oändel. jaloux om sina rättigheter. UrFinlH 192 (1812). Å lika sätt bör äfwen Dirigerande Synoden erhålla del af Senatens för Finland utfärdade Utslag i omförmälte mål. SPF 1826, s. 171. I Ryssland, der .. Kejsaren har tillvällat sig patriarkens makt, och å kejsarens vägnar den sedan 1721 öfvas af eller genom den heliga dirigerande synoden. Frey 1843, s. 233. Den heligaste dirigerande synoden. SvAlm. 1892, s. 47. Heliga synoden, (dvs.) högsta myndigheten inom Rysslands statskyrka. Ekbohrn (1904). SvOrdb. (1986).
2) (numera bl. tillf.) sammanträde l. möte hållet av grupp av människor med gemensamma intressen (som tillsammans bildar en förening o. d.); äv. om föreningen. Väl ha’n J dömt, väl er rådplägning ändat, / Synod af Gudar! JGOxenstierna 4: 54 (1815). Schück VLittH 1: 186 (1899; om skådespelarsällskap i det forntida Grekl.).
3) (numera bl. tillf.) om konjunktion (se d. o. 2) av alla planeterna i vårt solsystem. Då och då hamnar alla planeterna på samma sida om solen — trots olika omloppstid. Denna s k synod uppträder med nästan exakt 179 års mellanrum. GbgP 18 ⁄ 1 1986, s. 44. —
Spalt S 15676 band 33, 2000