| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYRSA syr3sa2, förr äv. SIRSA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (PBenedicti Luther C 6 a (1588) osv.) ((†) -er IErici Colerus 1: 37 (c. 1645), Aken Reseap. 321 (1746)); förr äv. SIRESSA, r. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
1) om (individ l. art l. släkte av) den till insektsordningen hopprätvingar, Orthoptera, hörande familjen Gryllidae; särsk. dels om den i Sv. företrädesvis inomhus förekommande arten Gryllus domesticus Lin., hussyrsa, dels om det i ä. zoologisk systematik uppställda släktet Gryllus Lin.; äv. allmännare (o. icke i zoologiskt fackspr.), om insekt tillhörande vårtbitarna l. gräshopporna bland hopprätvingarna; i pl. äv. dels (i ä. zoologisk systematik) om överfamiljen Grylloidea, dels (zool.) om familjen Gryllidae. (Lat.) Grillus (sv.) siressa. VarRerV 53 (1538). Vthi Skördetijden bruka (som bete) Syrissor, them och som vthi Engiar finnas. IErici Colerus 1: 162 (c. 1645). Syrsa .. (dvs.) Gräshåppa, som sätter sig i murar och siunger. Schultze Ordb. 5288 (c. 1755). Weste FörslSAOB (c. 1817; om G. domesticus Lin.). Syrsor utgöra en familj af de rätvingade insekterna, hvilken utmärker sig med tråd- eller borstlika antenner, samt till hoppfötter utbildade bakfötter; somliga af dem lefva i jorden .. andra uppehålla sig i husen. SKL (1850). KonvLex. (1861; om släktet Gryllus Lin.). DjurVärld 2: 491 (1961; i pl., om överfamiljen). Ungefär 2,000 olika arter syrsor är kända .. I vårt land påträffas endast 1 art ute i fältet, nämligen mullvadssyrsan .. Vår andra art, hussyrsan .. är i första hand inomhusdjur. Därs. 492. — jfr FÄLT-, MULLVADS-, UGNS-, ÄNGS-SYRSA m. fl. — särsk.
a) om syrsa o. (i sht) vårtbitare l. gräshoppa med särskild tanke på dess sång l. spel l. läte. Gräshoppan siunger vthe, men Syrsan hemma i hwsen. Schroderus Comenius 50 (1639). Syrszor. Desze Kräk, som i hål och springor bakom Eldstäder, klirpa och sjunga, om qwällar och nätter. Fischerström Alm(Ld) 1790, s. 38. Syrsan är grågul och känd för sitt beswärliga gnisslande läte om nätterna, då hon är framme att söka föda. Hartman Naturk. 245 (1836). Det var mycket kallt och snön gnisslade som syrsor under hans fötter. Strindberg SvÖ 1: 398 (1883). Saknaden att ej få .. höra de tusen syrsornas sensommarspel i höet (växte). Ek Gräns. 87 (1918). Luften var fylld med syrsornas eviga sång. Blixen-Finecke BrAfr. 47 (1943). Det vi kallar syrsornas sång om sommarkvällarna härrör .. från gräshoppor och vårtbitare. Focus (1959).
b) (numera bl. mera tillf.) bildl.; särsk. använt ss. skällsord (för att beteckna ngn ss. svag l. viljelös l. dum l. dyl.), ungefär liktydigt med: kryp l. nöt o. d. Fördömda näswishet! Det ljuger du / .. Du kryp, du syrsa! Hagberg Shaksp. 7: 205 (1849). Ä! Han ä ingen karl alls, ska ja säja honom, utan e djädrans syrsa. Sparre SkeppSöd. 12 (1917). — särsk. [möjl. med ordlekande anslutning till t. grille, syrsa, konstig idé (se GRILL, sbst.2)] (†) i pl.: griller, tokiga idéer o. d. Käre vän, Du har väl aldrig sådana syrsor i hufvudet, som att slå bort examen! Strindberg Brev 9: 145 (1893).
2) i utvidgad anv., om syrsaliknande insekt som numera tillhör annan ordning l. familj än den i mom. 1 anförda; särsk.
a) (†) om den ej i Sv. förekommande insekten Myrmecophila acervorum Philippi. En .. liten .. vinglös syrsa, Myrmecophila acervorum, lefver i myrbon under stenar. 2NF (1918).
(1) -BORSTSVANS~02 l. ~20. zool. om vinglös insekt hörande till ordningen Grylloblattodea (som är en kvarleva av ursprungliga rätvingar); i pl. äv. om ordningen. 2SvUppslB (1954). Syrsborstsvansarna, notoptererna, upptäcktes först sent, nämligen 1913 i Rocky Mountains i Canada, och beskrevs 1914 av den kanadensiske forskaren E. W. Walker som aberranta orthopterer. DjurVärld 2: 468 (1961). Därs. 469 (om arten G. campodeiformis). —
-GNÄLL. (syrs- 1843. syrse- 1812) (†) om syrsans läte; äv. bildl. När mästarne i de öfriga Konsterna äro fredade från åtminstone absoluta klåpares syrsegnäll, är poeten oupphörligt blottställd för packet, emedan han måste uttrycka sig genom Ord. Polyfem V. 36: 2 (1812). Syrsa .. Med vågräta vingar, som gnidas mot hvarandra när det bekanta syrsgnället frambringas; men om gnidningen är orsaken till ljudet torde ännu vara outredt. Scheutz NatH 172 (1843). —
-KONSERT. (syrs- 1941 osv. syrse- 1939) jfr konsert 4 slutet. Forss SnuggsnLäg. 162 (1939). Grod- och syrskonserten hade tystnat. Dens. Tropik 120 (1941). —
(1) -SLÄKTE(T). (syrse- 1837—1916) om det i ä. zoologisk systematik uppställda släktet Gryllus Lin. Dahlbom Insekt. 111 (1837). Hultenberg Stratton-Porter Vildm. 41 (1916). —
(1) -STRIT. (†) om sångstrit, cikada. Syrsstrit, Deflexæ med nedbögde vingar som täcka sidorne. Retzius Djurr. 88 (1772). Syrs-strit, se Strit. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
-SÅNG. (syrs- 1934 osv. syrse- 1846—1940. syrso- 1922—1936) sång av syrsa l. (i sht) av vårtbitare l. gräshoppa. LfF 1846, s. 54. Apskrik och fågelpip, tunga vingslag och hesa väsningar, syrssång och grodkväkning. Sparre HetKust. 144 (1934).
B (numera mindre br.): SYRSE-ART, -BO, -GNÄLL, -KONSERT, -LIK, -LIKNANDE, -SLÄKTE(T), -SURR, -SÅNG, se A. —
(1) -VAD. [med avs. på senare leden jfr mullvad] (†) om insekten Gryllotalpa gryllotalpa (Lin.), mullvadssyrsa; jfr skorre. Sen Syrsevadens (Gryllotalpa .. ) underlige och stora händer, hur fort han med dem gräfver sig gångar i jorden. Linné PVetA 1739, s. 20. Gryllus, Gräshoppa, Bubbla, Syrsa, Syrsewad, Wårtbit. Wingarne nedbögde, sammanrullade, de inre fållade. 2 klor på alla benen. Brander NatH 35 (1785). Skorren eller Syrsewaden. Detta kräk som på flere orter tilfogar wåra Trägårds-wäxter så mycken skada, kan fördrifwas med Sot och starkt Hwitlökswatten. Fischerström Alm(Ld) 1792, s. 44. Björkman (1889).
Ssg: syrsevad-släkte(t). (†) om släktet Gryllotalpa Latr. Syrsevadslägtet .. Larven och puppan Vextätare, skadedjur; imago nyttig såsom insektätare, men skadlig för sitt gräfvande. Dahlbom Insekt. 110 (1837).
C (numera bl. mera tillf., i vitter stil): SYRSO-SÅNG, se A.
Spalt S 15740 band 33, 2000