| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYSSELSATT sys3el~sat2, förr äv. SYSSLESATT l. SYSSLOSATT, p. adj.
1) som sysselsätter sig med ngt o. d.
a) som sysselsätter sig (se SYSSELSÄTTA 2 b) med ngt, som ägnar sig åt l. är upptagen av l. håller på med viss sysselsättning; i sht i uttr. sysselsatt med (förr äv. på l. av) ngt l. ngn l. med att göra ngt, som sysselsätter sig med l. ägnar sig åt osv. ngt l. ngn, resp. att göra ngt; förr äv. sysselsatt att göra ngt, sysselsatt med att göra ngt. Vid bordet satt en tulltjänsteman, sysselsatt med en stor stämpel och en jättelik pappershög. Syss’lsatt. (dvs.) den som har att göra. Occupatus. Columbus Ordesk. 29 (1678; uppl. 1963). Med sina närmaste fiender sysselsatt. Höpken 2: 514 (1758). Hülphers Dal. 99 (1762: på). Linnerhielm 1Br. 16 (1787, 1797: av). Min far .. är för det närvarande sysselsatt att lägga sista handen vid sin hexametriska öfversättning af Virgilii Eneis. JAdlerbeth (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 14. En liten ljuslockig gosse, som afsides satt ensam på en grafhäll, fördjupad i betraktande af en dödskalle, och sysselsatt att omkring den linda en vårblomsterkrans. Atterbom Minnest. 2: 136 (1853). Smeden var fullt sysselsatt med att försöka rädda de ägodelar han hade. Fogelström VävBarn 137 (1981). — särsk.
α) metonymiskt l. mer l. mindre klart personifierat. Om man skal anse de stora och nästan oändeliga Dictionairer, uti hwilka wår syslesatta werld funnit så mycken smak, för hielpmedel eller hinder uti Wetnskaps Historien wet jag intet. Lagerbring HistLit. 21 (1748). Nu war hon (dvs. K. X G:s tapperhet) sysslosatt på de Lithauske fälten. Nordenflycht (SVS) 3: 37 (1754). Här (i Turkiet) är jorden ständigt sysselsat; den bär det ena året hvete, det andre hafre eller korn. Björnståhl Resa 3: 155 (1778). Vi äga i allmänhet en ringa föreställning om det oafbrutna arbete, hvarmed vårt kroppsliga väsen är sysselsatt, oss ovetande. BvBeskow i 2SAH 30: 239 (1857). Hoffmann NutidMagi 1: 7 (1882).
β) motsv. SYSSELSÄTTA 1 b, om (person med tanke på) tankar l. sinne o. d.; särsk. i uttr. vara sysselsatt med ngt, vara upptagen av ngt; förr äv.: uppehålla sig vid l. med ngt. Låtom oss .. endast wara syszelsätte med, at bidraga til de afsigter, hwilka syfta på den almänna lyksalighetens återställande. SvMerc. 6: 719 (1761). Innan beslutet (om dödsstraff) fattas är tanken plågsamt sysselsatt, att söka det som rättast är. Oscar I Straff 11 (1840). En hvar .. är fullt sysselsatt med sina tankar. Wägner Norrt. 106 (1908).
γ) (numera mindre br.) utan bestämning: upptagen. Sedan min återkomst har iag några dagar varit siuk och den öfrige tiden så sysselsatt. BrinkmArch. 1: 234 (1718). (Fr.) Il est affairé, comme un Légat, (sv.) Han är sysslesatt som en Gesandt. Mont-Louis FrSpr. 287 (1739). Bor här någon herre, som heter kunglig sikter Gunnarson? .. Jo, min vän, men han är nu sysselsatt. Jolin Smädeskr. 100 (1863).
δ) (numera föga br.) övergående i bet.: engagerad l. uppfylld (av ett göromål l. en verksamhet) l. ivrig (anträffat bl. i metonymisk l. överförd anv.; jfr β). En kunskap diup och rik; men syslesatt och trägen. Brenner Dikt. 1: 168 (1709, 1713). En gång, då .. (Gustav Vasa) uti sin wanlige dränge klädning stod uti bonde stufwan, kommo de Danske stöfware, ganske hete och syslesatte in, frågandes Bonden om han blifwit någon ung Herre-man warse. Celsius G1 1: 84 (1746).
ε) (numera mindre br.) i överförd anv., om stund l. annat tidsavsnitt: varunder någon är sysselsatt l. upptagen av göromål. Någre läto klinga sin flit, sina dryga arbeten, sina syszlesatta stunder och sit otroliga förstånd i Affairer. Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754).
b) som har sysselsättning (se d. o. 2 slutet) l. anställning (ngnstädes). Den ståtelige Genua, som en tid hade öfwer 40 000 händer i Silkes-Manufacturer syslosatte, är nu storligen fallen. Nordencrantz Arc. 23 (1730). The, hwilka wid Domstolarna äro syslesatte. Nehrman PrCiv. Föret. 2 (1732). Mitt namn (Martha) går än i arf hos Syszle-satta qwinnor. Kolmodin QvSp. 2: 291 (1750). Antalet sysselsatta kommer att öka med omkring 60 %. SvGeogrÅb. 1972, s. 36.
2) [överförd anv. av 1 a] (†) om tjänst l. befattning: som innebär mycket arbete l. kräver stor arbetsinsats. Conrectorens tienst jämte Sacellanien är så syslesat, at hon icke gierna tillåter någon privat information. VDAkt. 1731, nr 519.
Spalt S 15760 band 33, 2000