Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÅTE så3te2, sbst.2, r. l. m.; äv. (ss. senare led i ssg) -SÅT, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Smeds Malaxb. 136 (cit. fr. 1680) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. såta, HFinlH 3: 246 (1555), Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 394 (1856)); äv. (numera mindre br.) SÅTA så3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or, förr möjl. äv. -er (se ovan); förr äv. SÅTAN, n.; pl. =, l. SÅTEN, n.; pl. =, l. SÅTON, n.
Ordformer
(sotha 1555. såt 1881 (: hösåt). såt- i ssgr 1732 (: Såthö)—1775 (: såt-ståndit). såta (-th-) 1555—1923. såtan (-th-, -nn) c. 1530—1882. såtar (-th-), pl. 1680 osv. såte 1712 osv. såten (-åå-, -th-) 1559—1770. såter (-th-), pl. 1555—1856. såton 1628)
Etymologi
[fsv. sate, m.?, sata, f.? l. n.?, sv. dial. såt, m. l. f. l. n., såta, f. l. n., såtan l. såton, n.; jfr fvn. sáta, nor. såta, fin. lånordet saatto; till den stam som äv. föreligger i SÅT, sbst.1 o. 2, i avljudsförhållande till SITTA; formerna såtan, såten o. såton beror på utvidgning av samma slag som i t. ex. HEMMAN, sbst. — Jfr SÅTA, v.3]
(i sht förr) hopräfsad hög av hö (i samband med bärgning); ofta närmande sig l. övergående i ett slags måttsbestämning. Sätta (l. lägga) hö i såtar. Låta höet stå i såtar. Gör hvar skattabonde .. 4 såthan höö. HH XI. 1: 111 (c. 1530). Måns Ersson .. sade sigh hafwa målt allenest 8 såthen på lasset, och 3 refssor på hwart såthan. KamKollP 2: 223 (1641). Desze Såtan, om de wäl och med flit sättas, kunna de uthärda den aldralångsammaste wäta, utan at taga den ringaste skada. Boije Landth. 21 (1756). Sedan Klöfwergräset legat 3 eller 4 dagar orördt på skår, wändes det .. rakas .. i strängar och antingen häszjas eller ock sättes i stora wäl trampade stackar eller såtor. Alm(Ld) 1806, Bih. s. 3. Höet från de talrika, naturliga ängarna (i finnskogarna) samlas i små såtor, som .. föras till gården. LAHT 1913, s. 108. De slogo först mycket hö bägge två, sedan torkade de det och lade upp det i stora såtar. Alving IslSag. 1: 73 (1935). Jag ser ut över högt gräs och störarna till en såte. Edelfeldt Rit. 200 (1991). — jfr HÖSÅTE.
Ssgr: A: SÅT-HÖ. (numera bl. mera tillf.) hö satt l. avsett att sättas i såte. Linné Skr. 5: 163 (1732). —
-STÅNDEN. (†) om hö: som har stått i såte. Boije Landth. 23 (1756). Gadd Landtsk. 2: 444 (1775).
B (†): SÅTA-VALL. hö satt i såte på vall? NVedboDomb. Höstt. 1754, § 63.
C (†): SÅTAN-SÄTTA. sätta i såte. Slottern börjas .. om morgonen; efter wederbörlig bräddning och wändning, såtansättes höet samma qwäll. SvLitTidn. 1814, sp. 102.

 

Spalt S 16000 band 33, 2001

Webbansvarig