Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄLLA säl3a2, sbst.2, r. l. f.; pl. -or; äv. SÄLL säl4, sbst.3, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(säll 1809 osv. sälla 1673 osv.)
Etymologi
[sv. dial. sälla, säll; jfr d. sælde, fvn. sælda (i ssgn halfsælda, eg.: halvt såll, ss. ä. smörmått), nor. nn. sælde; avledn. av SÅLL, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (mindre) såll; sikt. Stoor sälla at sälla kalck med. VDR 1673, s. 244. Hemqwarn med 2ne stn Sällar till. BoupptVäxjö 1809. 4 Såll och 3 Sällor. Därs. 1817. Därs. 1912. — jfr HALM-, SAND-SÄLLA.
Ssg: SÄLLE-MAKARE. (†) (Lat.) Cribrarius .. (sv.) En Sällemakare, Sichtmakare. Linc. V 1 a (1640).

 

Spalt S 16152 band 33, 2001

Webbansvarig