| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅLL sol4, sbst.2, n. (Am. 9: 9 (Bib. 1541) osv.) ((†) r. l. m. Linc. V 1 a (1640), BoupptVäxjö 1782 (: gryn såll)); best. -et (resp. -en); pl. = (ss. m. (†) -ar UppsDP 26 ⁄ 1 1596); förr äv. SÅLLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
om för mekanisk sortering l. rensning av mer l. mindre finkornigt l. pulverformigt material avsett kärlformigt redskap med botten försedd med många, små hål, varigenom finare beståndsdelar vid skakning l. ristning o. d. passerar o. avskiljs från grövre (i allm. icke önskvärt) material, som blir kvar i redskapet; ofta mer l. mindre liktydigt med sikt (se SIKT, sbst.2 1), dock vanligen med större hål i bottnen o. företrädesvis brukad för grövre material; äv. om på annat sätt utformad anordning l. (för industriell anv. avsedd) maskin för sållning; äv. i oeg. l. utvidgad anv., om anordning som i fråga om funktion l. utseende överensstämmer med l. liknar ett såll (särsk. ss. senare led i ssgn FAKT-SÅLL); jfr HARPA, sbst.2, RISSEL, sbst.2, SÄLLA, sbst. (Lat.) Cribrum (sv.) såll eller sict. VarRerV 28 (1538). Ett Såldt att sichta sand medh. ArkliR 1562, avd. 17. Såll .. (dvs.) Ett groft sigt. Schultze Ordb. 4011 (c. 1755). Såll är ett bekant verktyg, hvarmed finare korn, som gå igenom hålen, skiljas ifrån de gröfre. Rinman 2: 944 (1789). Sättet att anställa sorteringen (av kol) sker lätt och ändamålsenligt i sådane, med soll försedde rörlige kistor. Åkerman Stångj. 51 (1839). Såll af ståltrådsväf eller af metalltråd med maskinhuggna hål äro billiga redskap, som kunna med fördel användas uti smått för sortering af säd och frö. Juhlin-Dannfelt (1886). Vid den första sorteringen (av slipmassa från träd), grovsorteringen, får massan gå genom plana eller cylindriska såll av perforerade kopparplåtar, som skilja bort större träflisor. SvSkog. 1104 (1928). Såll .. (dvs.) maskin för sållning av flis. TNCPubl. 74: 93 (1980). För rensning av säd användes redan före 1700-talet enkla såll som skakades eller rördes för hand. Moberg JordbrMek. 54 (1989). — jfr BAST-, BOSS-, DAMM-, FRÖ-, GRYN-, HALM-, HÅR-, HÄMTE-, KORN-, KRAG-, KRUT-, MJÖL-, MÄSSINGS-, RAPS-, RENSE-, SKAK-, SKINN-, SKUM-, SORTERINGS-, SPÅN-, STYBBES-, ÄRT-SÅLL m. fl.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande uttryck. Han öser watn med såld som lärer vtan book. SvOrds. A 8 b (1604). Ösa watn medh Såll. Grubb 914 (1665). Bära vatten i ett såll. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (förr) om såll använt i magiskt syfte; jfr SIKT, sbst.2 1 a. Then qwinnan vthi Odensala Sokn, som hade mist sitt Sölfwer i kyrkan, och brukat lyfierij medh ett soll til att få weta hwem thet stulit haff(ue)r. UppsDP 1 ⁄ 10 1595. Twenne qwinfolk, som hadhe att uthwijsa een föröfwatt stöld brukatt der till een såll och een börsta der öfwan på med een sax, att när den sanskyllige nämdes skulle sållen löpa omkring. HärnösDP 1664, s. 85. Slötz, att detta refereras till hans Excell:ce, om något af desse må införas till att underwijsa dhen enfalldige sådant wara syndh, som läsa i såll, offra wid kiällor. FörarbSvLag 2: 28 (1695). På aftonen företogs det roligaste af allt, nemligen leken med det spående sållet. Topelius Dagb. 1: 285 (1834). Spådom med såll. Vasenius Topelius 2: 267 (1914). Principen för detta sätt att spå med såll är att (osv.). Ymer 1933, s. 292. — jfr SPÅ-SÅLL.
c) (i sht förr) om såll använt ss. fångstredskap, särsk. för fångst av fågel l. insekter o. d.; särsk. i uttr. ta syrsor i såll, fånga syrsor medelst såll, anträffat bl. om lek. Nu hålla de Swänska i Saxaland Juul / De dansa på Lofft; de dricka i Skiuul / .. Dhe hälsa på Drottning: ta Sirsor i Såll: / Dhe rijda til Kungs: skoo Blacka med Wåll. Dahlstierna (SVS) 183 (1707). För Rapphöns gillras såll om vintern, sedan dessa foglar efter större snöfall närmat sig byar och gårdar. TJäg. 1834, s. 953. Såll, gillrade på marken, hafva användts till fångande af hvarjehanda småfågel och rapphöns. Fatab. 1906, s. 13. I Mora och Våmhus fångade man domherrar, vilka hades som burfåglar, medelst ett som håv använt såll. Levander DalBondek. 1: 13 (1943). Den enklaste metoden (att fånga insekter som lever bland multnande löv eller i visset gräs) är att använda ett vanligt såll med 3—4 mm maskvidd och försett med höga kanter. DjurVärld 15: 370 (1961).
d) i jämförelser o. bildl. anv.; särsk. med tanke på att ett såll är fullt av hål (o. sålunda icke håller tätt); förr särsk. i uttr. sålla under sållet, för att beteckna att ngn icke bryr sig om l. fäster sig vid kritik o. d. Schroderus Os. 1: 592 (1635: under Sållet). Dhen nyja bagarestugun (i Hammarland) läcker som såll, och i sommar moste stugun täckiass eller heela huset förfars. Murenius AV 320 (1656). I skepnad af en råtta utan swans, / Med ett såll till skepp, jag seglar efter hans. Hagberg Shaksp. 9: 215 (1850). Ungt folk är som såll, det hålls ingenting i dem. Topelius Vint. 1: 75 (1863, 1880). Man visste inte längre var man var, och nu läckte båten som ett såll. Lagercrantz Stone Sjöm. 221 (1939). Det var allmänt bekant att så snart det gällde pengar var han rena sållet. Hammar Wodehouse AllTidWodehouse 27 (1950). Moskvas kommandoekonomi läcker som ett såll. SDS 19 ⁄ 7 1991, s. A 2. — jfr DANAID-SÅLL.
-CYLINDER. såll som har formen av en cylinder (se d. o. 3). LAHT 1884, s. 17. Damm och smuts afskiljas .. sedan bomullen förts fram öfver sållcylindrar, hvarifrån den som en sammanhängande vadd upplindas på en vals. 2NF 34: 724 (1922). —
-DRÄLL. textil. i handvävstol vävd fyrskaft där trådflätningen bildar rutor (som för tanken till den flätade bottnen i ä. typ av såll), sållväv. StSyHandarbB 241 (1972). —
-HUVA. (i sht förr) örngottsvar broderat med sålliknande hålsöm; äv. i utvidgad anv., om hålsömmen; jfr huva, sbst.1 2 h. Ett annat slag av hufva är sållhufvan, hvilken förekom i Bjuråker, Norrbo och Forsa. SvSlöjdFT 1913, s. 64. Hälsingerun. 1976, s. 144. —
-MAKARE. (såll- 1652—1889. sålle- 1640) (i sht förr) person som (yrkesmässigt) tillverkar (o. säljer) såll; jfr makare 2. Linc. T 6 d (1640). Sållmakare .. (dvs.) En, som gör och försäljer såll. Dalin (1854). Björkman (1889). —
-OST. (förr) Såll-ost är then som .. tilwärckes af sötmiölk .. och wid upskörningen lägges uti et såll, på thet wasslan må afrinna. Broman Glys. 3: 212 (c. 1730). Dens. HelsB 146 (1733). —
-PLÅT. (i fackspr.) i maskindrivet såll: perforerad plåt med samma funktion som en sållduk. JernkA 1900, s. 535. —
-RÄNDE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = rände, sbst.1 BoupptRasbo 1766. UpplFmT 29—32: 41 (1913). —
-SKÖTARE. (i fackspr.) person anställd inom massaindustrin med uppgift att bl. a. reglera tillförsel av flis till sållningsmaskin. SvYrkeslex. nr 310, s. 2 (1955). —
-STJÄRNOR, pl. (†) [stjärnhopens för blotta ögat synliga stjärnor påminner om ett v som för tankarna till ett såll] om stjärnhop i stjärnbilden Oxen, Hyaderna. Thet Andra, (stjärntecknet) warder kallat Taurus eller Oxen, att thet lijknas wedh en Oxe, som ligger på främbre benen på knän, uthi huilkens mwle the granne Sållstiernorna äre. Forsius Phys. 100 (1611). —
-STOMME, förr äv. -STOMMA. (såll- 1791 osv. sålle- 1668) (i sht i fackspr.) ramverk (se d. o. 2) för såll; jfr stomme, sbst.2 1. BtFinlH 2: 309 (1668; sållestomman, sg. best.). MeddJordbrTeknF 65: 58 (1940; i rensverk). Sonesson BöndB 134 (1955; i sorteringsmaskin). —
-STÄLL. jfr -ställning. (Havs)djuren ordnas i sina systematiska grupper i avlångt fyrkantiga kärl, som stå till hands på sållställets sida. SvKryssKlÅ 1935, s. 72. —
-STÄLLNING. i anordning för sortering l. rensning l. dyl.: ställning för (fastsättning av) såll. TLandtm. 1900, s. 725. —
-TRUMMA.
1) etnogr. sålliknande trumma l. slaginstrument. Stommen (på trumman) utgör endast en ram som på ett såll, hvarför också Hallström kallat denna typ sålltrumma. PopEtnolSkr. 8: 117 (1912). UpplFmT 44: Bil. s. 92 (1930).
2) lant. såll som har formen av en (roterande) trumma l. cylinder; jfr -cylinder. Sålltrumma (dvs.) gallerformad roterande trumma för bortsållning av jord. SIS 35 70 01: 1 (1962). —
-YTA. (i fackspr.) om den yta som bildas av (den del av) sållduken i ett såll, varigenom de friare partiklarna av det som skall sållas passerar. LB 4: 397 (1906).
B: SÅLLA-KORS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. etnogr.) om runt, folkligt hängsmycke av silver försett med genombrutet, om ett såll påminnande IHS-monogram (Kristusmonogram bildat på de inledande bokstäverna i namnet Jesus på grekiska); jfr trillekors. Karlin KultM 52 (1888). NE (1995).
C (†): SÅLLE-BOTTEN, -MAKARE, -STOMME, se A.
Spalt S 15924 band 33, 2001