| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄRDELES sær3~deles2 l. sær3~de2les l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) 040, förr äv. SÄRDELS, adv. o. adj. oböjl.
I. adv.
1) (†) angivande att ngt behandlas l. betraktas för sig, åtskilt från annat av samma l. liknande slag, särskilt; jfr SÄR I 2. Ath for:de Staffan Sassze och hans hwith eller en there særdelis paa bæggis thæris vegne må arrestera til rette thet skip och godz som (osv.). G1R 4: 28 (1527). (Hertig Erik) begärade .. utaf fadren, att han måtte blifwa krönt till Sweriges och särdeles Götha konungh. Brahe Kr. 67 (c. 1585). Then wägfarande .. giffue tree öre för måltijden och betale ölet särdeles. RA 2: 240 (1617). Sedan hans (dvs. G. II A:s) andelösa lekamen wardt öfwerbracht til Swerige, blef han Konungsligen begrafwen år 1634 .. uti den för honom särdeles beredda grafwen, framme wid Altaret. Rüdling 99 (1731). En enda ibland kärandernas fullmäktige utmärkte sig särdeles genom sans och rättwisa emot swaranderna. Englund Ged. 100 (1853). — särsk.
a) i distributiva uttr.; jfr II 1 a γ. Nw haffuer gudh satt alla lemmanar hwar för sigh särdeles vthi lekamene(n). 1Kor. 12: 18 (NT 1526). På dedh medh uthskrifningen deste richtigere skall tillgåå, då mehner H. K. M: tt dedh bäst vare, att uthskrifningen står i huar sochn serdeles. OxBr. 1: 96 (1616). Åtta stycken prästvigde munkar, som hålla mässan alla dagar, särdeles hvar sin vecka. Eneman Resa 1: 106 (1712).
b) konkretare, i fråga om ngt rumsligt: avskilt; jfr II 1 a δ. Summa Peningar 318 1/4 Dal(er). Her ibland 7 3/4 Dal(er), som finnes serdeles. HovförtärSthm 1593, s. 8. Han aldeeles Neekadhe (till försäljning av utjorden tillsammans med hemmanet), uthan föregaf hänne liggia särdeless. UpplDomb. 4: 82 (1638). (I kyrkoböcker under 1600-talet) skulle upptecknas .. (bl. a.) alla barn, som döpas, med deras och föräldrarnas namn .. oäkta barn skrifvas särdeles med föräldrarnas namn. Fennia XVI. 2: 4 (1900).
2) (numera mindre br.) angivande att ngt förhållande l. ngn omständighet l. egenskap överträffar annan l. annat l. andra: företrädesvis, framför allt, i synnerhet; förr äv.: bland annat, bland andra (se BLAND, prep. 5). G1R 1: 39 (1522). Wårt .. bergscollegiu(m) (skall) .. hafua gran och noga vpsyn medh wåre .. bergslagor .. hafuandes ther hos wåld, macht oc disposition, öfuer alle wåre ström(m)ar, skogar och Allmänningar, särdeles ther bergwärck och brwk när äre belägne. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 3 a. Märker man på Boskapen, särdeles om Sommaren, knölar under skinnet, förordsakade af den skämda och förgiftiga bloden .. så giöres en öpning uti skinnet (osv.). PH 5: 2944 (1750). Under .. sin släktinges tillsyn, genomgick han alla klasserna i Växjö skola och njöt understundom hans särskilda undervisningar särdeles i historien och latinen. SHjelmér (1785) i 3SAH LXV. 2: 17. På en lång, särdeles utländsk resa erfar man ofta i sitt inre .. hvilken eländig lott det ligger i förhållandet att vara främmande. Atterbom Minn. 198 (1817). Gallerstygn. Dessa stygn kunna särdeles rekommenderas till blad och figurer. DamBok 132 (1879). Han bad oss alldeles särdeles lägga detta på minnet. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) i tautologiska uttr. av typen synnerligen och särdeles. Sÿnnerligen och serdelis therföre, att iagh (osv.). 2SthmTb. 6: 532 (1580). Till ådtskillige landzändar uttsändas Commissarier, serdeles och besynnerligen till Finlandh. RP 6: 93 (1636). Någres .. begära(n) och åstunda(n), hwilken iagh at tilfyllest göra .. särdeles och i synnerheet hafwer bewiliat. Arvidi B 1 b (1651).
3) (utom i slutet o. i uttr. sju särdeles (se SJU, räkn. I j β γ’) numera mindre br., med ålderdomlig l. stel prägel) ss. bestämning till adj. l. adv. l. till adjektiviskt l. adverbiellt uttr.: på ett iögonenfallande sätt; i hög grad, mycket (se MYCKEN II 3, 4); i slutet äv. ss. bestämning till verb (jfr MYCKEN II 1); jfr II 1 b. Guudh .. drager till öffwerflödh och alltings uppigheet ett särdeles stoort misshaag. HSH 31: 56 (1661). De visa altid en särdeles glad mine. Brelin Resa 52 (1758). Jag skulle särdeles gerna vilja hafva varit denna egendom qvitt. Rydberg Brev 2: 44 (1864). Hamilton var särdeles tillmötesgående. De Geer Minn. 1: 179 (1892). Särdeles utpräglad .. är hans misstro mot pratmakaren. BonnierLM 1954, s. 732. — jfr SJU-SÄRDELES. — särsk. (fullt br.) i negerat uttr., med försvagad bet.; äv. litotetiskt, i uttr. av typen inte (så) särdeles, mycket litet, obetydligt, föga; jfr II 1 a ε β’, II 1 b β, II 2 b β. Är hon kär i honom? Inte särdeles. De förmögnare .. bygga fuller stenhus, men icke så särdeles, dels af fruktan före att blifva dem snart qvitte, dels af lust att spara kåstnaden. Eneman Resa 1: 180 (1712). At en mängd folk skrattar högt låter väl ej särdeles vackert, och lärer i våra tider knapt räknas bland ädlare nöjen. Kellgren (SVS) 4: 5 (1778). Min hälsa har varit tämmeligen bra, åtminstone icke särdeles sämre än där hemma. LStenbäck (1857) hos Aspelin Stenbäck 497. Han är för tillfället icke särdeles populär hos folket. Strindberg NRik. 3 (1882). Denna bok kan jag ej säga jag tycker särdeles om. ANilsson (1906) hos Wigforss Minn. 1: 236. Risken för att han här skulle möta anställda på MIR var inte särdeles stor. Siwertz Tråd. 47 (1957).
II. adj.
1) i attributiv ställning.
a) (†, utom i ε β’, γ’) om person l. sak i förhållande till ngn annan l. ngt annat av samma l. liknande slag: som bildar l. utgör ngt för sig själv, som inte hör samman med l. utgör del av ngt annat, särskild (se d. o. 1); jfr SÄR II 1, 2. Item förbiwda wij at nogra bergzmen schola ther (dvs. i Henemora stad) haffua serdeles gårda, och the som nu ther gårda haffua, biwdom wij, at the them selia. G1R 1: 214 (1524). Een partt af Stenderne hafve allerede tilsinnes varitt att välgie sigh een särdelis Storförstte. OxBr. 5: 28 (1613). Echta hustror skola (vid kyrktagning) inom Kyrkiodören knäfalla på en serdeles pall, som klockaren framsätter. KOF II. 2: 47 (c. 1655). Ämnesjärnet till berörda förtennta arbete bör på ett särdeles sätt hanteras om det därtill skall bliva tjänligt. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 37 (1755). Ett påstående af särdeles art. Sparre Findl. 310 (1835). (Om något av skogssnuvans djur skjuts) blir jägarens bössa förgjord, så att han med henne icke vidare kan skjuta rätt, utan han dertill brukar några serdeles konster. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 279 (1864). — särsk.
α) i uttr. av typen särdeles tillfälle (l. händelse l. omständighet), extraordinärt tillfälle osv. Then dödelige Roszlan är ett serdeles tilfall, för them i siältoganom stadde. Schroderus Comenius 956 (1639; t. orig.: sonderbarer Zufall). Jag träffade för någre dagar sedan, af en särdeles Händelse, en unger Karl, som jag förr .. aldrig sedt. Modée HåkSmulgr. 7 (1738). (Sv.) Et serdeles tilfälle, (t.) ein sonderbarer Zufall. Lind (1749). Armén är .. så naken att de rätt nu ej kunna skyla sig, således ser det svårt ut huru det skall gå på längden om ej särdeles omständigheter mellankomma. Gripenberg HHGripenbg 115 (cit. fr. 1808). Det här var ett särdeles tillfälle. Geijerstam Canning Pol. 196 (1936).
β) eufemistiskt, i uttr. som sammanhänger med förrättande av naturbehov: onämnbar (se d. o. 5 b), särsk. i uttr. särdeles husgeråd. HC11H 9: 8 (1673). HusgKamRSthm 1700, s. 11 (: Huusgeråd). Thet röda klädet .. (i) det lilla rummet i grefwe Pehrs Huus .. (som) blifwer brukat för Kongl: Borgrättens ledamöter wid en särdeles angelägenhet. Därs. 1735—36, s. 468.
γ) i distributiva uttr.; jfr I 1 a. (Det) wore .. nyttigare ath b(rode)r på resan lote skrifwe nogre få aff de elste Copiar huar på sitt serdelis ark. HSH 7: 55 (1593). Så haer hwar sine Boijor / På serdels art och wijs. Lucidor (SVS) 144 (1674). LandtmFörordn. A 4 b (1765).
δ) om ngt i rummet avskilt; jfr I 1 b. Ridderskapet .. både .. (konungen) att han wille låta åtskilia then almogen, ställandes sijna wener .. på en serdeles platz, låtandes och the andre bliffua för sigh serdeles på en platz. Svart G1 118 (1561). Hade han en bolda på någen tid thå låg piga(n) ther inne i 2 eller 3 nätter vthi en serdeles säng. UppsDP 12 ⁄ 9 (1593). Herrarne hafva Pipor och Toback i en särdeles Kammare. PKalm (1775) hos Kellgren BrefClewbg 37.
ε) närmande sig l. övergående i bet.: märklig (se d. o. 3); äv.: enastående, utmärkt.
α’) egendomlig (se d. o. 4), besynnerlig. Orthenberg. (bitande hop tänderne och med vredgad mine) ”Detta blir et särdeles samtal.” Eurén Kotzebue Orth. 2: 24 (1794). I synnerhet uti aflägsna länder, der namnen tillhörde för mig alldeles obekanta underliga språk, hade deras ljud en hemlig förmåga att väcka lefvande sensationer om de särdeles folk, som der utan tvifvel bodde. Skandia 1: 303 (1833). F. d. Konungen .. hade en särdeles gåfva att bruljera sig och gräla med både vänner och fiender. Wingård Minn. 1: 66 (1846).
β’) (numera mindre br.) i uttr. något särdeles; äv. i uttr. ingenting särdeles; i negerat uttr. äv. med försvagad bet. (jfr I 3 slutet, b β, 2 b β). Skattas gagneligit at man icke lätteligen skrider til at förpanta någon wisz stående Ränta .. med mindre något särdeles skulle tilstöta. HC11H 11: 27 (1671). Mitt hemliga högmod, som wid alla tilfällen gäser, och tror sig wara något särdeles. Dalin Vitt. I. 1: 16 (1739). Nog wet iag, at han intet lämnat något särdeles efter sig. BoupptVäxjö Brev 11 ⁄ 7 1781. Nå, hvad har du uträttat i dag, min kära gosse? — Ingenting särdeles. Topelius Läsn. 7: 85 (1891). Det är ganska roligt att denna tid lyssna till den tyska nyhetsförkunnelsen. De sanningar den portionerar ut åt menigheten äro något särdeles. De likna alls icke dem, som motsidan distribuerar. GHT 1 ⁄ 9 1943, s. 9.
γ’) (numera bl. ngt vard.) enastående (se d. o. 2), utmärkt, förträfflig; jfr b. Herr Lill’ Pytt det är en särdeles man ⁄ Hvars make ej finnes i månget land. Nylander Pennritn. 45 (1843). Han var en stor, grov karl med ett särdeles skägg, som var rött och räckte från ögonen ett stycke ner på magen. Engström Adel 248 (1923). I den staden pågick en utställning och naturligtvis en särdeles utställning. Invasionen av folk till .. staden var också särdeles, ja, så särdeles att stadens ordningsmakt beslöt att (osv.). GbgMP 1929, s. 6. Han ägde en särdeles förmåga att reta lärarna och göra sig omöjlig. Siwertz Pagoden 107 (1954).
b) (utom i β o. i uttr. sju särdeles (se SJU, räkn. I j β γ’) numera mindre br.) pregnant: som i hög grad är vad huvudordet anger, stor (se STOR, adj. I 4), ansenlig, utomordentlig; jfr I 3; ibland svårt att skilja från a ε γ’. M(agister) Martinus Miltopæus är .. för 5 åhr sedan medh särdeles låford graduerat, hafwer subtilt ingenium. BraheBrevväxl. II. 1: 91 (1657). Apollo syntes strax at haa et serdels nöije. Lucidor (SVS) 113 (1673). Elliest sporde iag fuller dervijd hoos allehanda Fålck een serdeles nyfijkenheet. BrinkmArch. 2: 137 (1674). Prosten Nordin .. en man af särdeles geni och kunskaper. Adlerbeth Ant. 1: 263 (c. 1792). Dr Pontin biträdde mig .. med ett särdeles nit. Berzelius Själfbiogr. 46 (c. 1845). Jag måste bekänna, att det där med ”det perfekta brottet” alltid har utövat en särdeles lockelse på mig. Lindström DödStud. 9 (1948). — jfr SJU-SÄRDELES. — särsk.
α) (numera föga br.) ss. bestämning till sådant beskrivande ord vars relevans det kan råda delad mening om: som i hög grad gör sig förtjänt av huvudordets beskrivning, verklig, sannskyldig, riktig (se d. o. I 7). Finge man tro vad de krigande parterna vittna om varandra, så beginges särdeles bovstreck å ömse sidor. GHT 10 ⁄ 2 1926, s. 12. Riddaren Henrik Parow och Jep Muus .. äro kända i historien som ena särdeles fähundar: den förre förrädare mot sin rättmätige herre, hertigen av Mecklenburg, den senare sjörövare och förfalskare. OoB 1936, s. 180. Den part, som kommer att segra, skall säkert icke låta hejda vapnen i första hugget. Där blir ett särdeles blodbad. Segerstedt IDag 55 (1936). SvD(A) 12 ⁄ 8 1944, s. 4.
β) (fullt br.) i negerat uttr., med försvagad bet.: (inte någon) vidare; äv. litotetiskt; särsk. i förb. av typen inte någon särdeles, angivande l. antydande motsatt förhållande; jfr I 3 slutet, a ε β’, 2 b β. Denna händelsen, tycks mig, har eij giordt Er en så särdeles Tiänst. CGyllenborg Vitt. 256 (1721). De bemäktigade sig mig utan motstånd, och skingrade mina waktare utan särdeles möda. Ullman Frök. 99 (1780). Jag kunde icke hyckla något serdeles nöje. Strindberg Brev 1: 205 (1875). Kandidaten, som tydligen icke .. var någon särdeles vän av denna nationalrätt (dvs. lungmos) .. sade (osv.). Siwertz JoDr. 12 (1928). Per Åke Örsten har uppenbarligen icke haft någon särdeles kännedom om det avtal som tecknats. SvD 2 ⁄ 1 1979, s. 3.
2) i predikativ ställning (†, utom i b β) motsv. 1 a: som bildar l. utgör ngt för sig själv, som inte hör samman med l. utgör del av ngt annat. Oluff Larsons Jord war serdeles och Komm inth(et) then arffue Jord widh ssom gamble Staffan ij kippinge hade bott uppå. UpplDomb. 2: 91 (1579). Det är en nog allmen tanka at den som älskar Skaldekonsten gemenligen finner vettenskapsvägen besvärlig och tråkig; men antingen är jag häruti särdeles, elr. blir jag aldrig Poet. Leopold (SVS) II. 1: 17 (1775). — särsk.
a) i uttr. leva särdeles, leva för sig själv; jfr 1 a δ. Min kiärlek för enslighet, tystlåtighet och at få lefwa särdeles. Kling Spect. Ll 3 b (1735).
b) närmande sig l. övergående i bet.: märklig (se d. o. 3); jfr 1 a ε. — särsk.
α) egendomlig (se d. o. 4), besynnerlig; jfr 1 a ε α’. En Ösel-bo .. Spelte för Gästerna på Säckepipa. Säckepipan war däruti serdeles, at man såg på henne ingen sömm: ty hon war giord af en hel Skiäl-Maga. Linné Gothl. 210 (1745). Sade man ”han är en trägen sittare”, så skulle det säkert, åtminstone i början, förekomma särdeles, ehuru (osv.). Almqvist SvSpr. 109 (1832). Nordström SthmFirmH 299 (i handl. fr. 1845).
β) (numera mindre br.) enastående (se d. o. 2), förträfflig; i negerat uttr. äv. med försvagad bet., särsk. litotetiskt: (inte någon) vidare, (inte så) bra; jfr I 3 slutet, 1 a ε β’, b β. Feltri .. ligger på ett berg, och är icke serdeles .. Belluno .. är ock ringa. Lenæus Hübner 179 (1726). Hamnen (i Åbo) är ej särdeles, dock drifves här vacker både in och utlänsk handel. HA 9: 65 (1759). Ej att han var så utmärkt vacker, eller spelade någon lysande rol, nej! Men han var så särdeles. Något mera enkelt och älskvärdt vet jag mig ej ha sett i karlskepnad. Bremer Nina 434 (1835). Att sitta inne hos mormor och mig, kan inte vara så särdeles. Wetterbergh Penning. 326 (1847). Fryser gör man inte, det förstår du, och luften är särdeles. Nordström PatrFörl. 22 (1933).
a) till I 2: förhållandet att (i ngt avseende) vara viktigast l. angelägnast o. d.; särsk. i uttr. i särdeleshet, i synnerhet. HalmstDomb. 1: 73 (1682). Mästare i hyttan får ej lemna sin verkstad efter slutadt arbete förr, än han eftersett att hans verkstad är rengjord och i särdeleshet att allt glas, som under dagen spilles, blivit tillvarataget. Bæckström 4Regl. 34 (i handl. fr. 1882).
b) till II 1 a: egenskapen l. förhållandet att bilda l. utgöra ngt för sig själv l. (vilja) att vara annorlunda. Marmortakets up hängande deröfwer (dvs. över predikstolen i Kristianstads kyrka) på en kedja, röjer alt mer särdeleshet nyhet och oaktsamhet, än en sund god smak. Palmstedt Res. 21 (1778).
Spalt S 16295 band 33, 2002