Publicerad 2002   Lämna synpunkter
-SÄTE ~sä2te, sbst.3, n.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[till roten i SITTA, v., o. med samma avljudsstadium som -SÄTA, sbst.3 (o. i bet. b—d med anslutning till SÄTTA, v.3, o. SÄTE, sbst.1; jfr äv. -SÄTT, sbst.6, -SÄTTA, sbst.3). — Jfr -SÄTE, sbst.2]
ss. senare led i ssgr.
a) i fråga om sittande l. samvaro; i ssgrna KVÄLL-, SAM-SÄTE.
b) [jfr DAG-SÄTER] i fråga om att dagen lider mot sitt slut; i ssgn DAG-SÄTE.
c) i fråga om tiden för nattens inträde, skymning; i ssgn KVÄLL-SÄTE.
d) [jfr SOL-SÄTER] i fråga om solnedgång; i ssgn SOL-SÄTE.

 

Spalt S 16329 band 33, 2002

Webbansvarig