| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄTER sä4ter, sbst.1, r. l. m. l. f. (Möller (1790) osv.) ((†) n. Fernow Värmel. 839 (1779: säter; pl. obest.), SvTyHlex. (1872)); best. -ern; pl. -rar (BeskrÖsterbyCharta 1688, VetAH 1763, s. 310 osv.), ss. n. = (Fernow Värmel. 839 (1779), Afzelius Sag. X. 1: 185 (1864)); förr äv. SÄTRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
A. skogsäng o. d.
1) (†) skogsgång, utmark (sannol. för vallning av boskap l. foderfångst); slåttermark. BeskrÖsterbyCharta 1688. Sättern, hårdwall med Björk och Wide. StorskiftTäcktö 1774, s. 11. Dybeck Runa 1842—43, 2: 5.
B. plats där (ngn l.) ngt (sitter l.) befinner sig l. uppehåller sig (jfr C) l. ngt är placerat; särsk.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om till lastvagn (l. -kälke) hörande (vagns)korg, flake (se d. o. 5); äv. med inbegrepp av vagnen. BoupptVäxjö 1778. Arbetsvagnar med sättrar och ronar. Därs. 1830. När golvstenen är halvfabrikat köra de bönder, som ej ha sina skurkvarnar på berget eller nere vid hallarna, hem dem till skurkvarnen på en sätter. 2SvKulturb. 11—12: 322 (1938). — jfr DYNG-, SAND-SÄTER.
4) [delvis med anslutning till SÄTTA, v.3; beträffande SOL-SÄTER jfr fvn. solsetr, solnedgång (se ILundahl i ANF 55: 119 (1940))] om solnedgång (ss. senare led i ssgn SOL-SÄTER (eg.: solens säte, uppehållsort)); äv.: ände l. slut (ss. senare led i ssgn DAG-SÄTER).
C. [specialfall av B]
5) fäbod; äv. med inbegrepp av l. enbart med tanke på den (betes)mark som omger l. finns i närheten av fäbod. I Goundalen skulle väl .. vara tilfälle för en Nybyggare: där är god skog och godt Gräsland .. På Norska sidan är en Säter. VetAH 1763, s. 307. Hör på jägarens knall från det vassiga näs, / .. Blås kraftigt din lur, till svar på hans horn; / I sätran, der lyssnar ditt hjertekorn. Atterbom SDikt. 1: 52 (c. 1812). Sätrar kallas i Wermland de fäbodar i skogen, der allmogen om somrarna hafva sina döttrar och pigor flera månader boende, ofta ganska långt ifrån gården, för att efterse de i skogen betande korna, uppsamla mjölken, samt deraf bereda smör och ost. SKL (1850). Om hösten är vistelsen uppe på sätern långt ifrån behaglig. LbFolksk. 282 (1890). Där fjällbetena voro ymniga anlades fäbodar och sätrar. HHildebrand i 3SAH 10: 19 (1896). När han först fick se sätern tänkte han gå förbi den, ty han kände ingen lust att störa sin egen sinnesro med att .. skrämma upp bupigan. Martinson VägKlockrike 126 (1948; om norska förh.). Pedersen visar hur lantbruksreformatorerna under 1800-talets senare del propagerade för att djuren inte längre skulle sändas till säters utan födas hemma med hjälp av produktion av foderväxter. Rig 1976, s. 100.
-BRUK. jfr bruk 8; jfr -drift. BtRiksdP 1882, I. 1: nr 18, s. 14. Folket kan ej enbart lefva på den knappt tillmätta torfvan kring sin gård utan måste .. drifva sin boskapsskötsel medelst säterbruk om sommaren. Ymer 1917, s. 260. —
-DRIFT. säterbruk. För många af fjälldalarnas gårdar spelar säterdriften en stor roll. 2NF 9: 206 (1908). —
(3) -GÅRD. (†) säte (se d. o. 4 a), sätesgård. UUKonsP 12: 61 (1676). De spanska fåren herbergerades först på sätergården Berga, i trakten af Skara. TT 1885, s. 6. —
-HYDDA. [jfr nor. seterhytte] (numera bl. mera tillf.) hydda (se d. o. 1) på säter, säterstuga. Bremer Strid 183 (1840; om norska förh.). Modell till en säterhydda i Gudbrandsdalen. KatalIndUtstSthm 1897, s. 252. —
-JÄNTA. [jfr nor. bm. seterjente, nor. nn. sæterjente] (ung) kvinna som utför det traditionella arbetet på säter. Nu begaf jag mig .. nedför .. fjellet och blef vänligt mottagen af säterjäntorna samt trakterad med grädde och färsk ost. BotN 1880, s. 40. Stadsbon eller allmogevurmaren vill gärna för egen skull ha kvar .. idyllen med skällko, säterjänta med näverlur, dans på logen och annat trevligt för sommarsemestern. Form 1948, s. 89. —
-KULLA. (numera föga br.) jfr kulla, sbst.3, o. -jänta. I norra delen af Elfdals socken .. anförtros skötseln af 30 à 40 kor åt en enda säterkulla, som till på köpet skall kärna och ysta åt hvarje kreatursegare särskildt. LAHT 1891, s. 91. —
-LIV. jfr liv I 3. NF 1: 1201 (1876). Säterlifvet har sina behag om sommaren, helst när flera säterstugor ligga nära hvarandra. LbFolksk. 282 (1890). —
-LUR. (numera bl. tillf.) lur (se lur, sbst.3 1) använd på säter, vallhorn. Jönsson SkånSomr. 86 (1924, 1935). Säterlurars lock och låt ⁄ och sommarnätters ljus. TonSvAmer. 96 (1931). —
-PLATS. plats för (anläggande av) säter. Fatab. 1933, s. 196. Han kan .. uppvisa säkra exempel icke blott på den allbekanta utvecklingen från fäbod till gård utan även på en motsatt, där alltså gammal nedlagd fast bebyggelse blivit säterplats. Rig 1948, s. 36. —
-STIG. stig till säter l. mellan sätrar; jfr -väg. Nu bar det .. af på säterstigen öfver de omätliga vidderna. Wigström UAnför. 43 (1885). —
-STUGA. till bostad avsedd stuga på säter; jfr -hydda. Vi drogo oss undan till en säterstuga i skogen, medan finnarne lägrade sig under bar himmel omkring stora eldar eller s. k. nyingar. Hyltén-Cavallius Lif 47 (c. 1880). —
-VALL. gräsbeväxt (odlad) mark för slåtter l. bete på vilken säterbruk bedrivs; fäbodvall. Hülphers Dal. 252 (1762). Odlingar å hedsand under form af sätervallar förekomma vid Vestra Malmagen. LAHT 1893, s. 251. —
-VÄG. jfr -stig. Wigström UAnför. 43 (1885). Sätervägen vindlade uppåt alpen i tålamodsprövande bukter. Mörne FörbiVäg. 115 (1928). (Genom) omdaning av fäbodbruket har ett nytt vägnät börjat växa fram. Flera av de uråldriga sätervägarna ha sålunda byggts ut till ordentliga körvägar, där t.o.m. biltrafik är möjlig. Ymer 1936, s. 315. —
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om allt som hör till l. har samband med säterdrift. Säterväsendets på sin tid kraftiga utveckling är ingalunda något bevis på stigande välmåga utan i stället vittnesbörd om en rent förtvivlad kamp för livet under primitiva näringsförhållanden. Fatab. 1933, s. 205.
Spalt S 16329 band 33, 2002