| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖTA sø3ta2, v. -ade (LPetri 3Post. 103 a (1555: sötar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er Forsius Fosz 527 (1621)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) göra (ngt) söt(are), tillsätta ngt sött (honung l. sirap o. d.), sockra; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. bildl. Sötad saft. Jag sötade moset för äpplena var sura. Sucker, ther med tu sötar then bittra drycken. LPetri 3Post. 103 a (1555). Om samma citron .. sötas med honning, blifuer hon magan beqwem. Schroderus Pac. 56 (1616). I Grekland .. förbrukades fordom en förvånande mängd honung .. till .. sötning af mat och dryck. GHT 1896, nr 89 B, s. 3. Te, som vi sötade med sackarin. Uggla Haslund Jab. 124 (1932). GbgP 29 ⁄ 6 1992, s. 12 (p. adj.). — jfr AV-, FÖR-, UT-SÖTA o. O-, SIRAPS-SÖTAD.
2) (förr) göra söt (vid mältning). Möller (1780). (I bränneriet) står ett uppmjukningskar .. hvars ändamål är att af allt krossade maltet förarbeta en fin maltsoppa, hvarigenom mäskens sötning försiggår lättare. TT 1877, s. 28. — jfr SÖTMA, v. 2.
3) (†) i p. pf., om säd som grott (varvid stärkelse omvandlas till socker): söt(aktig); jfr SÖTIG. Ett medel (mot dåligt bärgad säd) är .. att glödga en eller ett par tegelstenar, som läggas i degen och kring hvilka samlas likasom ett sirapsämne, från den grodda eller sötade säden. DeFrese Hemsyssl. 57 (1869).
-MEDEL. (numera bl. mera tillf.) sötningsmedel. Grafström Kond. 312 (1892). Honung, som var ungefär lika dyrt (som socker), användes allmänt till sötmedel. Linder Resa 257 (1919). —
-ÄMNE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 16658). (numera bl. tillf.) sötningsmedel. För att höja sötman (hos sirap) har föreslagits att använda det nya sötämnet sackarin. Landin Förfalskn. 23 (1898). SAOL (1973).
-MEDEL. medel l. ämne att söta ngt med; jfr -ämne o. söt-medel, -ämne, sbst.2 Björkman (1889). Sackarin .. är ett konstgjort sötningsmedel. Kjellin 918 (1927). —
Spalt S 16661 band 33, 2002