| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TABERNAKEL tab1ærna4kel, n.; best. -let; pl. = (2Sam. 7: 6 (Bib. 1541) osv.) l. -ler (Dalin Vitt. 4: 499 (1750) osv.); förr äv. r. l. m., anträffat bl. i sg. best. -len (2Mos. 31: 7 (Bib. 1541), Därs. 36: 37).
1) tält, hydda, särsk. i fråga om judiska förh. i Gamla testamentets värld; särsk. o. i sht i speciellare anv., om helgedomen som judarna bar med sig under ökenvandringen till det utlovade landet; äv. allmännare, övergående i bet.: helgedom, tempel; äv. mer l. mindre bildl. Baak then andra te(m)pelduken war thet tabernakell som man kalladhe Aldrahelgest, huilkit ther hadhe thet gyllene rökilse karet, och testamentsens ark. Hebr. 9: 3 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: rum). (Abraham) boodde vthi tabernachel medh Jsaac och Jacob. Därs. 11: 9 (Därs.; Bib. 1917: tält). Arken som .. stod i thet aldrahelgaste rum i Tabernaklet .. betyder it skrijn. Spegel 24 (1712). Man wet, hwad myntet kan göra för miracler, / Båd fä til folk och bås til tabernakler. Dalin Vitt. 4: 499 (1750). För guden som i Rothschilds tabernakel / Sitt gyldne anlete mot hopen vänder, / En hvar i stoftet ödmjukt faller ned! Öman LyrBl. 1: 117 (1857). (Vilddjuret) öppnade sin mun .. till att häda .. (Guds) namn och hans tabernakel och dem som bo i himmelen. Upp. 13: 6 (Bib. 1917; NT 1981: tält). Jag intränger i lärdomens tabernakel. Gyllensten Huvudsk. 141 (1981). — särsk. (numera bl. tillf., skämts.) stor (o. vräkig) byggnad, åbäke. Hotellföretagsamheten sträcker sig över hela ön, det ena tabernaklet efter det andra skymtar där vid västra stranden. Holmström ResHoll. 22 (1915). Också var allmänna omdömet, att den var det största tabernakel till karusell som någonsin varit i Kivik. Nilsson Bombi 220 (1932). Ruin Gyckl. 76 (1934).
2) (i sht i fackspr.) särsk. i romersk-katolska kyrkor, om (fast placerat) skåp o. d. särsk. för förvaring av hostian; äv. om sakramentshus. Möller (1790). Över hennes huvud brann ljuset i den lilla röda glasampeln, den alltid brinnande lågan framför tabernaklet, tecknet på att Kristus var närvarande i detta rum, dold under hostians form. Stiernstedt Sneck. 12 (1924). Tabernaklet i Léau, den i flera våningar byggda höga spiran. Hahr NordeurRenässArkit. 92 (1927).
3) (numera mindre br.) om takhimmel l. baldakin (se d. o. 2) över altare l. helgonbild o. d. Brunius Metr. 159 (1836). (Det) berättas .. att .. altaret kröntes af ett högt silfvertabernakel och att guldstickade tapeter tillslöto öppningarna mellan tabernaklets kolonner. Upmark Lübke 281 (1871). För att hedra kyrkans heligaste plats .. byggdes ett tabernakel öfver altaret. Branting TextilSkrud 20 (1920). — jfr ALTAR-TABERNAKEL.
4) [efter ordets anv. ss. namnliknande benämning på enskild gudstjänstlokal] (numera mera tillf.) i fråga om frikyrkliga förh.: bönhus, kapell (se KAPELL, sbst.1 1). Tabernakel .. (dvs.) bönhus hos Metodisterne i England. Gynther ConvHlex. (1848). Han hade .. aldrig hört till dem som rände på bönhuset — det stora, granna tabernaklet därnere i bygden. Boberg Varg. 18 (1934). SAOL (1986).
5) skeppsb. Tabernakel .. (dvs.) en trumma eller ett par ståndare omfattande nedre delen af den ofvan på däcket stående masten. Smith (1918). SohlmanSjölex. (1955).
Spalt T 9 band 33, 2002