Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TALLIUM tal4ium, n.; best. = (SAOL (1950) osv.) l. -liet (SAOL (1950) osv.) l. -liumet (SAOL (1950) osv.).
kem. om ett till borgruppen hörande metalliskt grundämne (med den kemiska beteckningen Tl o. atomvikten 204,4) som i ren form är blyliknande (gråvitt, mjukt, tungt) o. hastigt oxiderande o. som naturligt förekommer (ss. beståndsdel i kemiska föreningar) i små mängder i jordskorpan. Tholander Ordl. (1872). Det enda mineral, i hvilket tallium till någon betydande mängd ingår, är crookesit, en sällsynt, vid Skrickerum i Småland anträffad förening af silfver, koppar, tallium och selen. NF 15: 1331 (1891). P. g. a. den starka giftigheten har tallium och talliumföreningar endast begränsad praktisk användning. NE 18: 82 (1995).
B: TALLIUM-FÖRENING. (talli- 1927—1936. tallium- 1883 osv. tallo- 1927—1936) kem. förening vari tallium ingår, särsk. om salt av tallium. Cleve KemHlex. 354 (1883). —
-FÖRGIFTNING. förgiftning orsakad av tallium. FoFl. 1949, s. 263. Talliumförgiftning: tallium ingår i råttgift samt i preparat för betning av utsäde. Mycket giftigt. Renander Wernstedt (1965). —
-HALTIG. som innehåller tallium. Tyngst (av olika sorters glas) är talliumhaltigt flintglas med spec. vikt 5,62. KVogel hos Seitz Glas. 11 (1933). —
C (†): TALLO-FÖRENING, se B.
Spalt T 323 band 34, 2003