Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TALMI tal4mi, n.; best. -t.
Etymologi
[jfr t. o. eng. talmi; sannol. elliptiskt för Tal. mi-or, förkortning av det fr. personnamnet Tallois, framställaren av legeringen, o. demi-or, halvguld, av demi, halv (jfr DEMIMONDE), o. or, guld, av lat. aurum, guld (se ÖRE)]
1) (förr) om guldliknande metallegering med hög kopparhalt (o. liten tillsats av rent guld) använd till klockor l. smycken o. d. TT 1872, s. 220. Talmi är en kopparlegering, som vanligen består av 86, 4 % koppar, 12, 2 % zink, 1, 1 % tenn och 0, 3 % järn. Kjellin (1927). Talmi .. (dvs.) typ av mässing med mycket hög kopparhalt; urspr. äv. med tillsats av guld. SvOrdb. (1986). SAOL (1998). jfr: Sedan ordet talmi börjat användas om vad som helst annat, som man ville beteckna som falskt och oäkta, förlorade själva metallvaran förtroende och det blev snart även bland enkelt folk en smula genant att bära talmiguld. 2SvKulturb. 3—4: 158 (1935).
2) (numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt som är l. verkar vara oäkta l. icke fullgott l. av sämre slag. Henriksson Tyskl. 210 (1901). Med trähästars sadlar och granna mundering / av talmi och bomullssammet. Brogren BevFött. 14 (1920). Det var skoj och talmi och bedrägeri alltsammans. Hedberg BleknBrud. 381 (1951). Det finns hos Fröding som hos andra poeter sådant som kan verka talmi och inte längre ter sig lika hållbart. HOlsson i 3SAH LXIX. 1: 20 (1960). SAOL (1998).
Ssgr: (1) TALMI-BOETT. (förr) boett av talmi. Massor av ”guldur” med talmiboetter såldes även här i landet. 2SvKulturb. 3—4: 158 (1935). —
(1) -GULD. [jfr fr. Tal. mi-or, t. talmigold] (förr) talmi (i bet. 1); äv. i mer l. mindre bildl. anv. TT 1872, s. 194. Det ursprungligen i Paris tillverkade äkta Talmiguldet innehöll 1 % Guld. Ekenberg o. Landin 633 (1893). Det hela är talmigull och skral imitation. Men boken (dvs. ”När mannen vaknar” av G. Hellström) delar denna egenskap med många andra böcker. PT 1905, nr 264 A, s. 3. Det år 1840 i Frankrike uppfunna och även i Sverige mycket sålda talmiguldet. Dædalus 1938, s. 49. SvOrdb. (1986). —
(2) -HERTIG. (numera föga br.) om person som utger sig för att vara hertig utan att vara det. SD(L) 1905, nr 82, s. 4. —
(1) -KEDJA. (förr) kedja (se kedja, sbst. 1 b) av talmi. WoJ (1891). SAOL (1923). —
(2) -KÄRLEK~02 , äv. ~20. (numera föga br.) Jag var mindre än någonsin böjd för att hålla tillgodo med talmikärlek. Söderberg Glas 38 (1905). —
(2) -PRAKT. (numera föga br.) Det falska, ofolkliga och irreligiösa i den självgoda civilisationens talmiprakt. Malmberg Värd. 25 (1937). —
(1) -UR. (förr) fickur av talmi. Johanson Oskuld 13 (1901).

 

Spalt T 331 band 34, 2003

Webbansvarig