| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TERMINATOR tær1mina3tor2, äv. (i bet. 2) med mer l. mindre genuint eng. uttal, i bet. 1 r., i bet. 2 om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r.; best. -n; pl. (påträffat bl. i bet. 2) -er -atω4rer.
1) astron. motsv. TERMINERA 1 a, om gräns- (linje) mellan dag- o. nattsida på himlakropp (i solsystemet). Kruhs UndrV 79 (1884). Månens terminator — den skarpt dragna linjen mellan mörker och ljus. DN 14 ⁄ 1 1969, s. 34. — jfr DAGS-SKYMNINGS-TERMINATOR.
2) (mera tillf., i sht ngt skämts.) motsv. TERMINERA 1 b γ, om ngn som (effektivt l. hänsynslöst o. d.) dödar l. utrotar ngt l. ngn (urspr. med anspelning på rollfigur i film); äv. oeg. l. bildl. (De nynazistiska demonstranterna) var uppklädda som terminatorer, i svart och läder och metallskoningar. Expressen 3 ⁄ 11 1991, s. 15. (Skadeinsekterna) är små, men många. .. Bara en terminator kan förgöra dem. SvD 20 ⁄ 9 1998, Bil. s. 5. Terminatorn är här. Och den har fyra hjul. Om rika, välutbildade svenskar inte kan tolerera ens ett försök att hejda massbilismen, då ser framtiden avgasmörk ut. DN 21 ⁄ 9 2003, s. B2.
Spalt T 868 band 34, 2004