| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TERMINERA tær1mine4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera bl. mera tillf.) begränsa, bestämma, avsluta o. d. — särsk.
a) (†) särsk. med avs. på storlek l. form l. tid(punkt) o. d.: begränsa, avgränsa; fastställa, bestämma; ngn gg äv. refl.: begränsa sig. Forsius Phys. 60 (1611). Bonden (ska) åhrligen lefwerera åth Kruuthbruuket 2 Lispund (salpeter), hwilka honom effter terminerat prijs .. betahlas. LReg. 298 (1680). Sålunda terminerar effecten sig emellan twenne omöijeligheter (osv.). Polhem Invent. 58 (1729). Det liusa midt uti Cometen .. var ej väl termineradt ifrån .. den dunklare delen. VetAH 1745, s. 61. Krediten (kan) vara .. ”terminerad”, d. ä. till tiden begränsad eller på förhand bestämd. EkonS 1: 291 (1893). 2NF 28: 894 (1918).
b) avsluta, fullborda; förr äv. i pass. övergående i dep.: sluta. Schroderus Dict. 228 (c. 1635). Ord, som termineras på e. SAD 1: 462 (1787). Man har lofwat mig, at affärerna med nästa månad skola vara terminerade. 3SAH XXXIX. 2: 77 (1824). Från styrelsen .. kom .. budskapet, att alla tjänstemännens kontrakt skulle termineras. Adelborg Djung. 186 (1936). GbgP 11 ⁄ 3 1988, s. 26. — särsk.
α) (†) med avs. på byggnad(sdel) l. arkitektoniskt element (se d. o. 3): avsluta, begränsa; kröna (se d. o. 8). Rålamb 8: 166 (1691). (En) Callotte .. som termineras af en outrerat liten pied’ estal som bär en kongl(ig) Crona. Palmstedt Res. 18 (1778).
β) (†) med avs. på tvist l. förhandling l. ärende o. d.: avsluta, avgöra, lösa; äv. refl.: lösa sig. Johansson Noraskog 3: 353 (i handl. fr. 1680). Qvestionen kom .. på Riddarehuset, och alla på Bordet lagda qvestioner, alla negotiationer .. terminerade sig efter 2. à 3 timmars discourser. Tilas Ant. 2: 298 (1766). Sedan saken nu är .. lyckligen och för altid terminerad, är jag lugn. 3SAH XL. 2: 117 (1827).
γ) [jfr eng. terminate] (effektivt) döda (ngn l. ngt), avliva, ”expediera”. DN 11 ⁄ 10 1982, s. 2. (Bekämpningsmedlets) aktiva substans är ett mag- och nervgift som ska terminera krypen. SvD 20 ⁄ 9 1998, Bil. s. 5.
2) (förr) vandra l. färdas omkring inom ett visst begränsat område o. samla in allmosor o. dyl. l. uppbära avgift l. skatt o. d.; i sht i fråga om sockengång (se d. o. 2) o. d.; förr äv. tr., i sådana uttr. som terminera en socken, samla in allmosor osv. i en socken. G1R 16: 746 (1544). (De) hafwa emot förbodh terminerat en sochn. ConsAcAboP 3: 125 (1666). Vid hvilken tid ”terminerandet” eller ”sockengången” .. upphörde finner man icke klart af de gamla handlingarna. Lundin o. Strindberg GSthm 292 (1881). En terminerande munk (kom) från predikobrödernas kloster på holmen vid Västerås. Lundegård DrMarg. 1: 48 (1905). Samuelsson HALärovUpps. 124 (1952).
Spalt T 869 band 34, 2004