| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TERMINATION tær1minaʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) motsv. TERMINERA 1 (b): avslutning, slut; ändelse; särsk. dels i fråga om ord, dels övergående i bet.: begränsning o. d.; jfr TERMINAL, sbst. I Holland är löijligt at de göra sig ord af Hollänskan mäd Fransysk Termination. Columbus Ordesk. 7 (1678; uppl. 1963). Materia och rörelse ähro så väll mechanicens som naturens universala ämnen till alt, men under olijka termination, finitum et indefinitum. Polhem ESkr. 3: 319 (c. 1720). Man vill att mina söner skola heta Linder- eller Linden- med någon adel(ig) termination. BrinkmArch. 2: 416 (1803). Ekbohrn (1904; om begränsning).
2) (förr) motsv. TERMINERA 2, om insamling l. uppbärande av allmosor l. avgift o. d.; äv. med särskild tanke på l. enbart om allmosorna l. avgiften; jfr SOCKEN-GÅNG 2. PH 5: 3127 (1756). Johannis Skole förestås allenast af en Skolmästare, som inom Församlingen njuter termination, svarande emot Prästerskapets Påskpenningar. Schultzenheim PVetA 1799, Bih. s. 2. Tiggarmunkarnes vandringar eller terminationer reglerades. SvH 3: 97 (1903). Samuelsson HALärovUpps. 125 (1952).
(2) -PENNINGAR, pl. (förr) om pengar som insamlades l. erlades till förmån för elev(er)s uppehälle l. (ss. tillskott) till avlöning av lärare. Wi hafwe .. låtit Oss föredragas Scholæ-Betjentes .. förde klagan, at ehuru the them tilständiga Chorgångs- och Terminations penningar finnas ej allenast äga sin grund uti en gammal häfd och sedwana, utan ock wara befästade med åtskilliga .. Beslut. ÅbSvUndH 58: 127 (1752). 2SvUppslB (1954). —
(1) -REGEL. (†) särsk. i fråga om latinsk grammatik: regel (se regel, sbst.1 II 2 a) enligt vilken ett ords genus bestäms efter dess ändelse; jfr genus-regel. Terminationsreglorna borde (i undervisningen) .. ej föregå Declinationerna, utan såsom upplysande anmärkningar följa dem. SvLitTidn. 1820, sp. 374. SvLittFT 1838, sp. 516.
Spalt T 867 band 34, 2004