Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERMINISM tær1minis4m, r. l. m.
Etymologi
[jfr t. terminismus, eng. terminism, fr. terminisme; avledn. av lat. terminus (se TERM, sbst.2) l. terminare (se TERMINERA)]
1) filos.
a) (numera föga br.) = DETERMINISM. ConvLex. Suppl. (1838). 2SvUppslB (1954).
b) benämning på senskolastisk nominalistisk kunskapsteori; jfr NOMINALISM 1. 2NF (1918).
2) teol. (i sht om förh. inom protestantismen i 1600-talets Tyskl.) om läran l. åsikten att människans nådatid endast räckte till en viss av Gud bestämd tidpunkt l. gräns. ConvLex. Suppl. (1838).

 

Spalt T 869 band 34, 2004

Webbansvarig