| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TERRA tær3a2 l. tær4a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
2) om gul- l. rödbrunt färgämne bestående av l. framställt ur järnhydroxid- l. järnoxidhaltig jordart; äv. i utvidgad anv., om färg l. färgnyans som är typisk för sådant färgämne. Nyblom Akvarellm. 32 (1910). Laserfärg beredes av transparanta färgstoffer såsom bränd och obränd terra, van Dyck eller andra önskade kulörer. Bildmark Entrepr. 196 (1921). (Overallen) är av bomull/linne och finns i beige, svart eller terra. DN 16 ⁄ 3 1984, s. 9.
Anm. 1:o Ordet har använts o. används i svenska i en mängd latinska l. italienska benämningar på jordarter l. jordartsliknande ämnen l. material, särsk. a) terra sigillata, sigilljord, om rödbrun lera använd dels ss. medicin, dels i lerkärlstillverkning, ursprungligen såld i kakor försedda med sigill som garanterade äktheten; äv. (o. numera nästan bl.) ss. benämning på romerskt lergods av sådan lera från århundradena kring Kr. födelse. BOlavi 109 a (1578; ss. medicin). Diverse föremål af terra sigillata. Böttiger Drottnh. 96 (i handl. fr. 1719). En lärorik kollektion av romersk terrasigillata från Lezoux. Fornv. 1925, s. 30. Till detta uttr. bildas ibland äv. ssgr, t. ex. AntT XVIII. 1: 85 (1905: terra sigillatakärlen). b) terra di Siena, om terra (i bet. 2). WoJ (1891). 2:o Ordet förekommer äv. i ett flertal rent latinska uttr., särsk. terra firma, fast mark, fastland, terra incognita, okänt l. outforskat land l. område. Biurman Brefst. 179 (1729: terra firma). När han åter kommit på terra firma (efter att ha hissats av kamraterna). Braun Namnl. 267 (1849). Den moderna språkforskningen .. (är) så godt som en fullständig terra incognita i Spanien. Landsm. 6: CCVII (1888). Det inre (av Afrika) förblev ett skrämmande och mystiskt terra incognita. Essén Eur. 187 (1926).
1) till 1: jordfärg (se d. o. 2); i sht i pl. Ahrenberg Edelfelt 15 (1902). Till terrafärgerna höra ockra, terra di siena .. Till terrafärgerna .. höra äfven grönjord, veroneserjord .. engelskt rödt. Nyblom Akvarellm. 18 (1910).
2) till 2: terra (i bet. 2); i sht i pl. Terrafärger, jordfärger där det färgande ämnet är järnoxid (hydrat). BonnierLex. (1966). —
(2) -FÄRGAD. Grundfärgen (hos den ostindiska jakarandan) varierande från ljust, terrafärgat rött till djup purpur. HantvB I. 2: 28 (1934).
Spalt T 884 band 34, 2004