| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TESTAMENTARIE tes1tamänta3rie2 l. täs1– l. 100400, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet äv. i den lat. grundformen testamentarius o. med lat. böjning. OPetri Tb. 64 (1525: testeme(n)tari(us)). Thommas Rak hade giortt Thommas Felor .. till sin testamentarium och giffuit honom i testamente 20 Daler. 2SthmTb. 5: 275 (1577).
1) (†) testamentsexekutor. Påffuel Sasze .. en vtaff framlidne Gerdh Bantz testamentarier .. sampt the andre gode män, som wÿ förordnede .. till att inuentere sa(m)me Gerdz eftherlathne äger. 2SthmTb. 4: 537 (1574). Därs. 6: 451 (1581).
2) (numera mindre br.) testamentstagare; jfr LEGATARIE. Altså wilie Wij ock at .. Wåre Hof-Betienters Arfwingar eller Testamentarier .. fullt ut .. niuta hwad them igenom arf eller lagligit Testamente tilhörer. Schmedeman Just. 1318 (1692). Domstolen i orten .. drager försorg om Testamentariernes sammankallande medelst annonce i Allmänna Tidningarne. SPF 1842, s. 82. Då fastighet på landet i samtliga testamentariers hand, enligt lagen, har arvejords egenskap, såvida testamentet ej annorlunda bestämmer, är dem betaget att borttestamentera densamma. Hernberg Rättsh. 68 (1922). Ljung EnköpH 1: 131 (1963).
Spalt T 930 band 34, 2004