Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TETANUS te4tanus, äv. tet4–, sbst. oböjl., r. l. m.
med.
1) (tillstånd med) vanl. ihållande muskelkramp; särsk. om sådan muskelkramp orsakad av kalciumbrist; tetani; jfr MODER-KRAMP. BOlavi 17 b (1578). Tetanus .. styfhet i halsen. Ekbohrn (1868). Tetanus brukas någon gång även för andra ihållande kramptillstånd än stelkramp. Lindskog (1997).
2) om infektionssjukdom i nervsystemet, som orsakas av bakterien Clostridium tetani o. som kännetecknas av muskelkramp, stelkramp; ngn gg äv. oeg., om bakterien; jfr DÖDS-, STYV-KRAMP. En Fransysk Chirurgus .. var den förste som med lycklig verkan försökte Mercurens (dvs. kvicksilvrets) kraft emot en Tetanus. VetHLäk. II. 2: 20 (1795). Tetanus .. en .. sjukdom, hvilken .. börjar med uthållande krampaktig sammandragning i käkmusklerna och sedan öfvergår till en oböjlig styfhet i ryggraden. Collin Ordl. (1847). ”Råkatgut” har visat sig kunna innehålla även de farligaste infektionsämnen, tetanus och mjältbrand. LbKir. 1: 492 (1920).
-GIFT. från tetanusbakterier frigjort gift som framkallar de för tetanus typiska symptomen; jfr -toxin. Wretlind Läk. 9—10: 94 (1901). Behandlingen går i första hand ut på att genom profylaktiska åtgärder hindra tetanusgiftet nå fram till centrala nervsystemet. SvLäkT 1935, s. 715. —
-SERUM. serum mot tetanusgift. Sundberg Skyddsympn. 28 (1896). Att sjukdomen uppträdde .. sparsamt under världskrigets senare skede, (torde) ha berott på att insprutning av antitoxiskt tetanusserum .. utfördes på alla sårade. Wirgin Häls. 3: 223 (1933). —
Spalt T 944 band 34, 2004