Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TIBETANARE tibeta3nare2, äv. -400, m. ⁄ ⁄ ( ig.); best. -en, äv. vard. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. th-)
Etymologi
[till landsnamnet TIBET]
tibetan. Svea 2: 158 (1819). —

 

Spalt T 977 band 34, 2004

Webbansvarig