Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIDD, p. adj.
(†) om hondjur, vanl. ko l. kviga: dräktig; äv. (ss. efterled i ssgn SOMMAR-TIDD): brunstig. Granander SidSkaraDomk. 32 (i handl. fr. 1597). Mena the stor froma wara när qwigan tager Tiuren, eller blifwer tjdder eller Ikalf på andra året. Broman Glys. 3: 181 (c. 1730). 5 st. tidda goda Mjölkeskor. VexiöBl. 1841, nr 11, s. 3.
B: TIDDA-KO, se A.
Spalt T 1057 band 34, 2004