| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIDS ti4ds, förr äv. (i bet. 2) TIDSE, adv.
a) (numera föga br.) i uttr. så (äv. så här) tids, vid den (här) tiden, vid samma tid. G1R 29: 692 (1560). Jag tycker tiden har något brådtom. Nu är jag åter et helt år äldre än i fior så här tids. 1Saml. 6: 80 (1774). Så här tids på dygnet. Selin GUtskärssläkt. 387 (1937). — särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. så tids, för sent. Dalin (1854). Cannelin (1939).
b) (†) i uttr. hur(u) tids, vid vilken tid, hur dags. (Antikvarier ska ta reda på) huru .. (pärlor) i hwart landskapp fångas, och huru tijdz om sommaren. Schück VittA 1: 142 (1932; i handl. fr. 1629). Huru vele vi svara der på, om vi ej vete förut, om och huru tids på natten någon exacerbation faller in. Strandberg PVetA 1752, s. 16. Cannelin (1939).
2) (†) ofta; särsk. i de pleonastiska uttr. tids och ofta, ofta och tids, titt o. tätt; jfr TITT 1. (Han) bestodh .. att honom vdaff Erich Matzson offthe och tidze förbudett wardtt någet aff clädecameren vthgiffwe. HH XIII. 1: 39 (1562). (Överstens) officerare .. som tijdz går in till att besee (greven). HTSkån. 1: 251 (1659). KrigVAT 1891, s. 22 (: tids och ofta).
Spalt T 1080 band 34, 2004