| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TINA ti3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(numera mindre br.) ställe där snö l. is tinat l. smält; äv. bildl. Det var som han ändå anat, att här fanns något som liknade en tina i ismuren, ett hål i trollcirkeln. Siwertz Sel. 2: 162 (1920). Tina .. (dvs.) Ställe där snö l. is smält o. d. Östergren (1958).
Spalt T 1539 band 34, 2005