Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TITTA, r. l. f.; pl. -or; äv. TITT, sbst.2 l. TITTE, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(titt (-it) c. 1654 (: Titarne, pl. best.)–1670. titta 1685 (: tittor, pl.)–1749. titte 1689)
Etymologi
[sv. dial. titt; jfr d. titte, lt. titte, mht., t. zitze, feng. titt (eng. tit); sannol. ljudsymbolisk bildning. — Jfr HUNGER-TITTA, HUNGER-TYTTOR, TUTT]
(†) bröst(vårta); spene. Titarne tittade fram wthu floret och halszbare brösten. Stiernhielm (SVS) I. 2: 22 (c. 1654). Tittor s(e) Spenar. Spegel GW Reg. (1685). Lind (1749).

 

Spalt T 1635 band 34, 2005

Webbansvarig