Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJECK ɟäk4, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(czek 1896. tjech (ch-, cz-, tsch-, tsj-) 1892–1936. tjeck (cz-, tsch-, tsj-) 1842 osv.)
Etymologi
[jfr d. tjekker, nor. tsjekk, tsjekker, t. tscheche, eng. czech, fr. tchèque; av tjeck. čech, kortform av avledn. bildad av kyrkslav. četa, skara, trupp (möjl. besläktat med lat. caterva, skara) l. ukr. čel’adyn, ung man, tjänare (avledn. av ukr. čél’ad, (tjänste)hjon, tjeck. čeled, familj, hjon). — Jfr TJECKISERA, TJECKISK, TJECKOSLOVAK]
(mans)person som bor i l. härstammar från Tjeckien; i pl. äv. sammanfattande om det tjeckiska folket; förr äv.: tjeckoslovak; jfr SLOVAK. De kranier af slaver, som i härvarande samlingar finnas, äro: ett af czeck, ett af polack och två af ryssar. Retzius EthnolSkr. 12 (1842). Tjeckerna bilda huvudmassan av Tjeckoslovakiens befolkning; ej sällan inbegripas under benämningen .. äv. de andra folken i landet. Östergren (1958). Slavek är lång och tanig och liknar väl egentligen min bild av hur en tjeck ser ut ganska väl. Lite halvhockey sådär. GbgP 14 ⁄ 12 1996, s. 54.

 

Spalt T 1657 band 34, 2005

Webbansvarig