| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TJI ɟi4, sbst. o. adj. oböjl.
I. ss. sbst. (vard.) ingenting l. intet; i fråga om avslag: nej; särsk. i uttr. få tji, få nej l. intet l. ingenting, äv. närmande sig l. övergående i bet.: bli snopen l. häpen l. missräknad (över en inte förväntad utgång av ngt); förr äv. i uttr. kamma tji, kamma noll; jfr KAMMA, v. 1 a ε. Ekman StadStug. 63 (1913). Nu ska vi förlova oss, så alla satkärringar här omkring få tji för sitt prat. Schulze DrängSvBönd. 187 (1933). På landet. – Nej, där kammar du tji. Värnlund Sångare 85 (1933). Nej, tji ska Hanna ha! Hon ska inte få föra nån talan. Widegren Släkt. 236 (1940). — särsk. i uttr. (bara) på tji, (bara) på skoj; jfr KIV c. Tror du jag är rädd för polisen? .. – Är du inte det, då ska’ du få följa med till Zinkens dam och humla päron i qväll. – På ki, förstås? Strindberg RödaR 237 (1879). Bara på tji, så klämde jag ur mig det där om förlovad förstås – bara för att reta honom blågredelin. Nordström PatrFörl. 140 (1933).
II. ss. adj. (vard.) närmande sig bet. av ett negerande pron.: ingen; särsk. i predikativ anv.: omöjligt l. otänkbart o. d. Jag ville kritsa ett par strumpor av handlarn, men det var tji. Larsson I By Logen 317 (1916). Vi får nog inställa dragkampen. Det är tji att mamma vill låna ut klädstrecket. SvD(A) 3 ⁄ 4 1939, s. 14. Tji is för stockholmarna i år. Ahlin GillGång 39 (1958). Jag är skadeglad att han får tji Nobelpris ideligen. Zetterström EnslBel. 64 (1981).
Spalt T 1660 band 34, 2005