Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TO tω4, n. (VetAH 1757, s. 274, osv.) ((†) m. Dähnert (1784), Möller (1807)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(to (th-, -oo) c. 1635 osv. tof 1736. tov 1939 (: tovgarner) osv. tow 1855 (: Towgarn)–1972 (: Towgarn))
Etymologi
[fsv. to, n., spånadsämne, lin, hampa; jfr fd. to(v), (orensad) ull, d. to(v), ull, hår m. m., nor. to, spånadsämne, natur, egenskap, fvn. tó, n., orensad ull l. lin; jfr äv. fsax. tou, blånor, feng. tow-, spinn(ing)- (towhus, spinnstuga), eng. tow, spånadsämne, blånor; i avljudsförhållande till mlt. touw(e), tau, n., mnl. touw(e), redskap m. m.; till urnord. tawiðō, tawiðē, ipf., gjorde, tillverkade, got. taujan, göra, mlt. touwen, göra (i ordning), fht. zouwen, bearbeta (järn), mht. zouwen, zöuwen, göra; av ovisst ursprung. — Jfr TOL, sbst.1, TONAD]
(utom i ssgn TO-GARN numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (vid häckling avskilda kortare o. grövre tågor (blånor) av) lin l. hampa; äv. dels om ull, dels om djurhår (ss. spånadsämne); förr äv. bildl. (se slutet). Schroderus Dict. 115 (c. 1635). Lijn och Hampa .. häklas, så at ther blifwer skäcktfall .. öfwer, här Too, (blåår). Schroderus Comenius 497 (1639). Lin, Hör, To, Tone .. upryckes af åkern, bindes i fättjar, (knippor) repas at frö afgår, rötes hälst i stilla stående watn, tårkas, bultas, bråkas, skjäktas, klyftas och omsidor häklas til fint Lin och Blånor. Rothof 295 (1762). To .. (dvs.) lin, hampa, blår. Hof DialVg. 293 (1772). To var den allmänna benämningen på allt djurhår. Landsm. VIII. 2: 24 (1891). I Färs härad kallades all ull to, men inom denna gemensamma benämning hade man olika slag, som varje ordentlig husmor väl förstod att hålla i sär. Sahlin SkånFärg. 72 (1928). (Ladugårdens) fuktiga luft är gynnsam för häckling, d. v. s. skiljningen i fint lin och enklare tov eller blånor. Idun 1947, nr 50, s. 74. — jfr FAKT-, NÖDINGS-, SKINN-TO. — särsk. (†) bildl., i sådana uttr. som där är god to i honom l. i honom är gott to, det är gott gry l. bra ”virke” i honom. Sahlstedt Obs. 18 (1773). Där är god to i honom. Weste (1807). Der är godt to i den karlen. NVexjöBl. 1852, nr 20, s. 3.
Ssgr: TO-BÄNDEL. (†) om växten Cuscuta epilinum Weihe (som parasiterar på lin), linsnärja; jfr bändel 2. Fries BotUtfl. 2: 84 (1852). Fries Ordb. 130 (c. 1870). —
-FLAGA, äv. -FLAGE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sammanhängande to avsett för spinning; jfr flaga, sbst.1 8. Schroderus Comenius Reg. e 7 a (1639). I Roslagsbro brukade man skaka to ’blånor’ på en sticka och lindade det sedan samman till en toflage ’blånrulle’. Rig 1934, s. 6. —
-GARN. om grövre lingarn, blångarn. Towgarn .. (dvs.) Engelskt lingarn af blånor. Åstrand (1855). Towgarner .. äro grova, ojämna, luddiga och förorenade av trärester eller skävor. Kjellstrand TextVaruk. 15 (1940). —
-LAND. (†) linåker; jfr land 1 a α. Tå mig .. torde tillåtas så wäl litet Toland förunnas, som ock en liten Kålsäng. VDAkt. 1731, nr 484. Ryckt Lin af Tolandet. NVedboDomb. Vårt. 1752, § 55. NVedboDomb. Sommart. 1798. —
-REPA. (†) om redskap varmed knoppen (se knopp 1 f β) avrepas från linets stjälk; jfr repa, sbst.2 Linc. Ll 3 b (1640). När nu toet var moget .. sutto tvenne armstarka karlar på logen, skrensle över torepan, och drogo nävatagen genom repans järnkam. Suneson GGrund 72 (1926). —
-ROCK. (förr) redskap varpå toet fästes vid spinning; jfr lin-rock, sbst.1 Till .. spinnrocken höra torocken, tohufvudet .. en spira, kring hvilken linet, som skulle spinnas, upplindades. Wistrand NordMAllmog. 38 (1909).

 

Spalt T 1841 band 34, 2005

Webbansvarig